Den här premiären glömmer vi snabbt

Bild för Benjamin Laustiola

Efter en fenomenal försäsong med stor men sedvanlig förvirring var det dags för det klassiska magplasket i seriepremiären. Men vänta lite! Motståndaren var faktiskt ganska bra.

 De ljusblåa var steget före i seriepremiären. Tyvärr kan ingen hävda att tsägän avgjorde.

FC – FFR 1-4 (1-3)
Mål: Taul Olin

Det hade blivit dags att inleda ännu en säsong fylld av seriespel, domarskäll, motståndarskäll och skälla-på-kaverin skäll. Kanske vi borde skaffa Shell som sponsor? Allt var med andra ord som det brukar och som det ska i Effshell. Matchen ifråga spelades på det usla konstgräset i Tali mot en bra motståndare inför ögonen på en domare som hade håret i ögonen mest hela tiden. Inte heller hade han införskaffat en ärta till sin pipa.

Ni tillåter kanske att jag börjar i mitten. När den stackars saten ”blåste” för paus var det oklart för alla om han ”blåste” för inkast eller paus. En stund stod han vid sidlinjen och petade sig i näsan och började sen helt sonika promenera bort från planen. Hans semidramatiska sorti indikerade på att det kunde vara fråga om pausvilan.

 Det är aldrig lätt att blåsa och ljuga ihop en match i korpfotbollens dimmigaste divisioner där skällorna haglar även när solen skiner. Respect the Ref! 

Men för att ta det från början för det är ju i början det brukar börja. Så också den här gången. Ett gäng slöa rödsvarta riddare satt i en ring på det frodiga gräset, bredvid det inte så frodiga konstgräset, och höll varandra i handen och tog vardagsfoton till facebook. När det blev dags för matchpalaver fick undertöcknad än en gång utstå spe och sneda leenden. Lite oroväckande om till och med Oscar inte orkar närvara på palavern. Borde man kanske hitta på något nytt att säga? Eller annars bara ta fram piska, pekpinne och morot för att sätta sig i respekt. När alla var helt på det fittit klara med hur vi skulle spela, var och varför blev det dags för uppvärmning. Två killar stod och sköt uppvärmningsskott tre meter över målet medan resten kliade sig i skräpporna.

Det är lätt när man kan det.

 Taul the Takoja var överallt på Taliplanen. Och dagsverket kröntes med et snyggt mål!

Motståndarna var finlandssvenska och ljusblåa (en mycket pervers kombination) och dessutom klart bättre än vi. Vi blev tillbakapressade genast och efter några minuter kom det: volleyskottet. Ruffe i mål hann inte reagera, vilket närmast berodde på att han var upptagen med att plocka upp cigarrettfimpar från boxen som HJK-junnuna lämnat efter sig. Det andra målet föregicks av en utebliven frispark för dem och en slö offsidelinje från oss.

Men med domarfacit på handen kan man konstatera att inte en enda offside visslades i hela matchen. Något annat visslades inte heller. Domarn, eller kanske vi ska kalla honom ”domarn” fick se sig uppläxad av lärare Olin inte en utan flera gånger. Ett tredje mål slog de in innan det blev dags för dagens höjdare. The Gunner som i sin tur blivit uppläxad av den äldre Olin passade ändå till honom och se vad som händer när man är i boxen. Talle klämde till med högern i främre hörnet. ”Look at me mama!” vrålade han sen. Det följande som hände var att Gunnerman fick utstå en så till den grad kraftig kram av målgörar-Talle att alla hans funkyburgers nästan kom upp.

 Morris äter marsmänniskor till frukost och tejpar fotbollsbenen med jesustejp. Det är så jävla fint!

1-3 i paus alltså. Vi hade läget helt under kontroll. Här lönar det sig inte att bli petig och definiera helt under kontroll.

Efter en något darrig första halvlek var Rufsus rasande på allt och alla. I synnerhet sig själv. Men man måste förstå att det tar en stund för nästan 100 kilo kärlek att bli varm i lemmarna. I andra halvlek var han omutlig med en räddning på en ensam igenom, en annan snygg dykning, ett par utboxningar och allt möjligt annat. Det sista målet var svårt. I övre hörnet. Taul den första höll på att göra ett mål till då han gled omkring i boxen, men det blev lite för många fötter på det glidet.

1-4 mot ett såpass bra motstånd är om nu inte helt okej, så inte nån större katastrof heller.

Vad gäller finesser och annat intressant fick undertöcknad höra en fin komplimang då motståndaren inte fick bollen av mej. ”En mä saa sitä pois kun se on niin iso.” Lämnar inte utrymme för feltolkningar. I försvaret kämpade Heikki och Wilhelm exemplariskt. Nicke ångade på han med. Tommy såg också ganska svettig ut efter matchen då han med kameran i högsta hugg gjorde av med överlopps energi. Chrisse hade som vanligt total koll och Gunner sprang, skrek, viftade, jobbade och hoppade. Ungdomens gåva till division sex, de två artonåringarna sprang och utmanade men det ville sig inte riktigt idag. Morris hade för ovanlighetens skull parkerat på parkeringsplatsen.

 Nitlotterna och sittplatserna på travbanan delas ut. 

Med undantag för de normala effceeskriken så var det hela en riktigt trevlig liten vårtillställning. Efter matchen delades det ut böcker, VIB-kort och fotistarror. Lyckliga över att hinna hem till ”Tähdet tähdet” -finalen åkte alla sen hem. Utom de som åkte till kontoret.

Nästa match är den andra i årets serie, mot sika-sekundat från Kottby. Den är fittit viktig. Dessutom fittit snart, för den är efter vappen. Inte ens så många dagar efter vappen utan bara några.