En match att glömma

Bild för Paul Olin

Och så kom den då. Den där matchen vi måste spela åtminstone en gång per år. Som man sedan bara vill glömma. Bara snyfta lite och skölja bort allt medelst eau de cologne eller tunga, tunga droger.

 Knall god, som norrmännen säger. Alex grejade ledningsmålet.

Strikers/Bertil - FC FC 1-1 (0-1) Mål: Alex

Av tradition spelar FC som en påse nötter när motståndet är uselt. Och handen på hjärtat: Strikers/Bertil spelade fotboll som deras namn låter. De var på samma kvalitetsnivå som våra första två motståndare för säsongen som vi tvålade till med 9-2 och 5-0.

Vi saknade flera av våra balanserande nyckelspelare: Miki, Bodi, Oli och Super-Kenny. Men det är inte tillräcklig orsak till att vi sjabblade bort detta. Deras försvar var långsamt och otekniskt och inte hade de så väldigt mycket framåt heller. Vi borde ha gjort käglor att runda av dem. Och vunnit så där med fem mål. Men, men....

 Kaxig inledning är bästa försvaret!

It was a sunny day. Undertöcknad försökte demolera Ruffes gps, men vi kom ändå till plan med en kvart till godo. Planen var i gott skick, vi verkade taggade, coachens nya taktik med ett spelsystem som heter 4-1-3-1-1 (fick jag det rätt nu?, jag hade bara kort matta) sjönk in i oss och vi inledde helt bra när det satte igång. Vi hade spelet fast vi inte skapade så mycket framåt. Men sedan började vi ge över åt dem, var lite lata i den gassande solen, passade åt reven som vanligt och gick inte in i situationerna som de terriers vi brukar vara. När Tommy, Peppe, Micha började spela fränare vände det tillbaka till oss. Och efter en framspelning av Tommy gjorde vårt nyaste förvärv Alex en egen framspelning åt sig, slet sig loss från sin försvarare och satte lädret säkert i nätmaskorna. Hieno yksliösuoritus!

Lite mera taktiksnack i pausen hjälpte tyvärr inte. I andra halvlek böljade spelet av och an och det verkade som de vitklädda ville lite mera. Hur i helvete kan det var så? De hade ingen avbytare, vi hade fyra! Shame on us.

Beni var på piggt spelhumör efter sin långa konvalescens och ryckte fint från en försvarare på vänster kant, gav en delikat passning som Ruffe i full fart pangade till flygfältet. Sedan tog motståndarna allt mer över, slet trots sitt rudimentära kunnande i fotboll och fick mot slutet belöning. Försvaret, lett för dagen av Wilhelm, sjabblade en aning och så tryckte Strikers/Bertil in kulan i målet. 1-1. Trodde vi det?

Vi vaknade upp för sent. Trots en läckerbit på slutet (Lintumies-Olin-Panelius-Olin byggde snyggt upp öppet läge för Johannes som pangade över) så kom inget förlösande mål. Jämnt skägg var sist och slutligen helt rättvist. Och det är nog en aning skamligt mot ett dylikt lag.

 Wilhelm lirar i klassisk FC-tröja. 

Vi får se oss i spegeln. Inte mången som kommer att berätta om detta för barnbarnen. Tommy och Peppe slet stundtals bra, Wilhelm likaså i försvaret och både Oscar och Alex hade pigga moment, Beni likaså. Men som helhet sög vi.

 Hattrick-Benny tröstas av artikelförfattaren. No goals today!

Vi har en match kvar före sommarpausen. Den skall vi spela med hedern i behåll. Motståndet är många pinnhål bättre och då brukar vi ju höja nivån också. Finnkurd. Låter som det kan bli en batalj att minnas. Åtminstone jag tänker spela bättre än den här matchen som jag de facto redan har glömt. Anybody else?

Vi ses i Bollmjölnan!

– Taul ”Are you drunk?” Olin

 

Kolla alla bilderna här.