Ett nötskal: Säsongen 2015

Bild för Paul Olin

FC ångar på in i det fjärde årtiondet. Dags för en liten kontemplerande avrundning av ännu en legendarisk säsong med det ärorika FC FC.

Det finns grovt sett tre liv i FCs historia:

  1. Åren i barnaplägina, rabuliståren då pläginä sparkade mot allehanda landstigningsdojor etc och allt ännu var fritt från konventioner och seriespel.
  2. De många, långa ungdomsåren då Beni och hans posse tog över och ledde FC in i seriespel och en plats i fotishistorien.
  3. Finns det ett liv efter Big B? Jo, visade det sig. Det tredje livet, livet i vuxenheten började med en skaplig säsong i sjuan. Uusi elämä, uudet kujeet.

Visst kändes det tomt när FC-ikonerna Beni & Bernie satte lädren i naftalin. Och deras kängor är stora att fylla. Men det positiva i år var att det var så mången som ville fylla dem.

Nyförvärven för i år var riktigt bra och de gamla återvändarna klarade sig också bra i konkurrensen. Vi hade en skapligt stor ring (jag orkar inte dra det där Jockeskämtet en 

gång till ...) och vi var oftast mången på plats för match. Med fyra-fem bytesspelare kändes det skönt att inleda drabbningarna.

Visst, resultatmässigt kunde vi ha klarat oss bättre, men stundtals spelade vi riktigt fint och rullade boll enligt den taktik vi hade satt upp för dagen. Och feelisen var oftast fin i år. Tack för det, schacki!

Att göra mål var besvärligt, särskilt på hösten. Och en och annan baklängesmiss, hjärnsläpp i de nedre regionerna, kunde ha undvikits. Och på mittfältet tappade vi för mycket boll. Och passningarna, de lätta passningarna till närmaste kaveri... behöver vi alls prata om dem? Det är ju oftast därifrån som fallet börjar: en dålig passning, motståndarna får bollen, kontrar och... Rufelix får vittja maskorna.

En utmaning i år var ju det faktum att GM var ny och kanske inte alltid uppgiften taktiskt mogen. Men jag gjorde mitt bästa och fick en hel del hjälp av Tommy och andra. Tack igen för det, schacki. Och så lyckades jag ju med något unikt: att få ett gult kort som funktionär!

För övrigt var vi fyra minuter från att göra något historiskt: spela en hel säsong utan ett enda rött kort. Men Europa ville nu sedan annorlunda. Cheerio, Chrisse, luv the spirit!

 Tabellen. Slutseplat! 747 är bättre än 666?

Vi inledde säsongen med den sedvanliga HIFK-turneringen på liten plan. Resultatet var lika sedvanligt mediokert, vi blev femte av tio lag. Pädä utmärkte sig som målskytt!

I serien mötte vi Ponnistus två gånger och förlorade båda gångerna 2-1. Där kunde vi ha varit vassare.

Hepuli var oss övermäktiga och tvålade till oss 2-0 och 4-0. Vi var osedvanligt tandlösa mot ett topplag.

Höysä spelade vi bra mot, tog vår första serieseger 1-0 och spelade oavgjort 1-1 på hösten.

ColoColo slog vi 1-0 och klarade inte av att vinna på hösten. 0-0 var lite halvsvagt mot svaga CC.

JJVepo är inte ett fotislag och det förstod vi på våren. Största segern med 5-0. Årets svagaste insats av oss renderade 0-0 och fyrverkerifest i Jakobacka på hösten.

Raivo spelade vi två övertygande matcher mot och klådde dem 2-0 och 1-0.

HakPa knep vi poäng av på våren, 1-1. Uddamålsförlust, 2-1 på hösten efter sjabbel i försvarszonen.

Kullervo är ett grislag som vi som tur slog båda gångerna. Också 2-0 och 1-0. Kloka, starka insatser av oss.

Dynamo blev för mycket för oss. På våren kunde vi ha haft en chans men Kasi blåste alla lägen och bakåt rann det in för lätt. 2-0 i baken. Och samma resultat blev det i årets sista match mot en Dynamouppställning som nog var det bästa manskapet vi mötte i år. Vi kämpade heroiskt, men gubbarna föll som käglor och skadeprocenten var så hög att det var tur att säsongen tog slut.

Lite olika taktiker och uppställningar bjöd GM på. Samt färger! Trebackslinjen på slutet av hösten funkade riktigt bra. Även spelet på flankerna dör far och son flög ram på varsin sida.

De nya krafterna Kasi och Thomppi steg fram och hörde till färgklickarna i laget, X3M-Janne skadade tyvärr sig och utgick tidigt. Men hann med ett legendariskt Maradonamål!

Comeback med stor stil gjorde Jon. En jätte i försvaret. Också Joey visade framfötternanär säsongen led mot sitt slut, våren förstördes av skador och ovidkommande saker som jobb.

Oscar steg fram som en iskall avgörare och knep således målbörsens första plats. Grattis!

Men hela gänget gjorde fina insatser på planen denna säsong och det var enfröjd att leda detta gäng. Bygget är bara i början och nästa säsong skördar vi frukterna av det. Och hur det nu riktigt gick till vet jag inte, men vi tycks ha stigit till sexan!

Hoppas jag ser er alla där nästa säsong.

- Er ödmjuke GM, Taul.