Euforia!

Bild för Paul Olin

Det började inte så bra. Två av FC-riddarna blev parkeringsbötfällda precis innan matchstart av en senfödd Gestapoväktare och redaktör Pohjola syntes ingenstans så Tauls första öppningselva sprack (Big B på jobb så Talle tog makten hastigt och lustigt enär han skadad måste stå vid sidolinjen).

 Hooray! Viisnolla, hyvä olla! Emeritus Olin firar. Miki i bakgrunden funderar.

FCFC - HDS Express  5-0 (0-0) Mål: Peppe, Miki, Ruffe, Vide, Miki

Men sedan blev det desto roligare. Förutom ännu ett slapparsle till domare och motståndarnas aning fula spelstil ledd av nummer 13 (vilken skam för den anrika sifferkombinationen), så gick allting efter ett närmast gudomligt manuskript och en av FCs sötaste segrar skrevs 5-0 i slutbokföringen.

Precis som i föregående match förde vi spelet genast från början. Bollen gick som ett snöre från spelare till spelare och de blåklädda fick knappast röra lädret de första tio minuterna. Som pricken på i kom coach B släntrande längs med backen på kafferast och ärade oss med besök. Kanske han ändå inte riktigt trodde att Eetu skulle vara uppgiften mogen att agera mental coach åt undertecknad och därför delade han viskande med sig vissa guldkorn, som förverkligades i andra halvlek när han redan lämnat fältet.

Domaren har varit hemma vid lunch, det är klart. Ready to rumble, som fotograf Jocke Ring säger!

Med Miki och Kenneth som mittbacksstrateger och Bodi som balanserande faktor på mittfältet förde vi spelet större delen av halvleken men skapade inte så många farliga situationer framåt. Men det gjorde de blå inte heller förutom ett skott på mål som den utrusande Morris knep. Morris hade en mycket gedigen dag på jobbet och som lön fick han hålla nollan. Av de våra hade Gunnar ett långskott med vänstern som gick rakt på deras målis.

HDS fittiga spelstil ledde i slutet av halvleken till lite holmgång mitt på plan när Tommys nerver inte mera tålde nummer trettons wrestlingstil och den gode redaktörn måste hållas tillbaka av de egna för att inte gå bärsärkargång. Slapparslet drog äntligen ett gult kort åt nummer tretton.

Några positionsbyten i halvlek (Johannes upp på topp, Nisse upp från försvar till mittfält) gjorde susen och i kombination med att motståndarnas kondis började ta slut resulterade detta i en sällan skådad cirkus i motståndarnas box.

Det tog en stund men när Peppes kanon ändrade riktning från en motståndare och spräckte nollan så såg vi den klassiska ketchupeffekten. Sedan fanns det bara ett lag på plan. Och jag vill påstå att det laget kanske är det bästa FC som rusat runt på en gräsplätt!

Miki tog som mittback kommandot och nickade snyggt in Bodis hörna och strax efteråt gav han en smörpassning åt Rufus på topp som bara hade att lägga pjäxan mot lädret och 3-0 var ett faktum. Vilket underbart mål! Och Ruffe behövde inte använda reven en enda gång ens. 

Om inte Miki var man of the match så kanske Nisse var det. Spring i benen som en unghäst och snurrade upp motståndarna gång på gång kompad av Johannes på topp. Total panik i motståndarläget. Efter en brytning av Nisse och rundande av ett antal backar kunde han frispela Vide som i lugn och ro fick sättan fyran i tomt mål. När Pädä vid sidolinjen konstaterade att 5-0 är snyggare än 4-0 var det som om Miki hört honom och pangade in slutsiffrorna i nättaket.

Virvelvinden Johannes Vara bommade ännu en fet chans som HDS bäste spelare målisen snyggt tog innan pinan för de blå var över och de rödsvarta kunde gå på sin välförtjänta öl hos indiern.

I den glädjekarneval som slutet av matchen var hade Bodi lite omakiva när han var i byte på domarens bekostnad. Men det kan han berätta mera om på bastukvällen.

I andra halvlek spelade vi som Holland på 70-talet, helt sanslöst. Folk bytte paikkor lite hipp som happ men vi hade hela tiden full kontroll. Både Chrisse och Gunu utmärkte sig på backposition, Nicke och Heikki levererade härliga inlägg, Micha slet som ett djur (härligt att ha med dig igen), precis som Peppe och Tommy. Och Pädä-Eetu gjorde sin snyggaste insats för säsongen. Och har jag glömt någon, så bör ännu nämnas att vi spelade som ett riktigt LAG.

Säkerligen kommer vi förr eller senare ner, men just nu leder vi sexan med en målskillnad på 14-2 så låt oss surfa ett tag till och sjunga Euphoria!

Nästa fittigt viktiga match är på tisdag. Då är bland annat Oli tillbaka. Vi kniper tre boingo då också. Fucking a.

MVP Coach Taulus Olin har levererat. Gunnar och övriga ölgänget inser att fyllebutkan är på andra sidan gatan från Indira Gandhi.

- Påstår Taul (som trots skada tyckte det var helt sjukt roligt att var med om detta).

PS. En möjlig orsak till att coach B håller sig borta från matcherna kan ha att göra med Heikkis blå shorts och Nisses verkkare. Killar, en anständig FCare kör i svarta sandbyxor eller svarta shorts. You can´t only be good, you have to be sharp as well.

Kommentarer

Bild för Tommy Pohjola

Coach Taul är förstås artig och tänker alltjämt förutom på mina nerver även på mina närmastes välmående när han utelämnar detaljerna om redaktörens hundraprocntiga tokfnatt. För det var ju inget för barn och kvinnor. Men jag kryper till korset och är tacksam för att Miki och andra hindrade mig från att ge dåren en örfil. Såndär vuxen örfil som ger tinnitus i två dygn. I shit you not. Taul visade på tränaregenskaper när han ropade ut mig och jag visade på någon sorts vaken tjuvkoppling när jag trots blodsockret lydde order. Höll ju på att sabba för hela laget, pärrkele. Nu var det endast jag som tappade koncepten och spelade sinnesjukt dåligt resten av matchen.

Dock har det säkert betydelse att jag nyligen hade en grek i skallen. Med sju fula stygn i pannan blir man lite känslig för frukterna som löper amok på en fotbollsplan.

Men allt det där är ursäkter.

Man ångar på, stiger upp och vinner matchen. Det gjorde ni, fem-fucking-NOLL!

Dessutom såg det ut som att #13 inte gick hem utan blåmärken han heller… Det tackar jag för.