Farbror FC var närmare full pott

Bild för Tommy Pohjola

Fult spel och dieselångor i Tali. En fotismatch pågår i 70 minuter. Dessutom – ingen bötfälldes, Chrisse gjorde i princip allt rätt och till slut var Effcee närmare full pott.

 Houston, Oliver har knoppat in bollen.

FCFC-KPR 1-1 (0-1) Mål: Oliver, varning Bodi

Voj vitto sån orkan! Vinden ven i knutarna som i en annan vintrig Emilrulle och så gick Kapitän Larsson och förlorade tekningen så att vi hade blåslampan rakt i fejan. Men det var inte hela inramningen. Karlarna dök upp från buskarna fem i matchstart eller ännu senare, vilket gav Hjärntrusten uppemot 40 sekunder att fila på den ultimata startelvan. Och den övningen gick sådär, om vi säger så. Redaktör Pohjola var dock föredömligt On Location 17.34 finsk tid, vilket är utomordentligt viktigt att påpeka.

  • Krigsretorik är förkastligt men nog var det sammantaget kanske sämsta starten sedan Normandie. Churchill klarade de första motgångarna och det gjorde också FCFC.

Bortalaget som utnyttjade Effcees yrsel med laguppställningen och dessutom hade orkanen i ryggen cashade in endast någon svettig minut efter kick off. Det stod 1-0 efter någon märklig kombination av kaos och lyckosamma studsar. Morris i målet kunde bara konstatera faktum. Framgick dock med all tydlighet att KPR hade lite mera spring i benen och lite bättre koll på bollen än FC:s tidigare motståndare den här säsongen. Ska vi säga som så att VIP-läktaren jublade inte.

Jag har nu sett VHS-bandet från första halvlek fyra gånger och hävdar att ytterligare en sak kan ha spelat in. Tränar-Taul gjorde en magnifik insats på Bollis men det är nu bara så att en futtig seger (5-0 eller var det 9-2) räcker inte i FC. Taul var petad! Stor sorg i omklädningsrummet där blåsinstrumenten och räkorna plockades tillbaka i sportväskorna. Coach B. och assimilerande och spelande tränaren Ennolin gjorde sitt yttersta för att skapa ordnung men ska vi säga som så att alkulämmöt pågick enda fram till pausvisslingen. FC:s anfallssaldo efter de första 35 minuterna var en och en halv målchans, typ.

  • I pausen sades mycket som få minns. Möjligen gjorde Eetu-Petteri anteckningar men det får vi ta i bastun (juni) eller när Gunnar skriver rapport (augusti). 

Det viktiga är att vad det än var för müsli och bananer som FC åt under rasten så fick publiken efter sidbytet se en veritabel vändning i manuset. Från 30-70 i bollinnehav och sinnessjuka bingostudsar vände procenterna fullständigt i andra halvlek. Motståndaren som vid flera tillfällen "kamratligt" hunnit håna "gubbarna" i FC blev plötsligt gång efter annan grundlurade och bortkollrade av ett ursinnigt hemmalag (överdriver endast blygsamt). Fananamma fanns på plan, kortslutning i KPR.

Euro-Chrisse, let' talk about Euro-Chrisse. Coach B. kastade honom in i boxen som det vore världens naturligaste sak. Vilket det är. Chrisse har i flera matcher visat att han kan leva upp till sin egen spelfilosofi. Huruvida detta är en naturlig följd av studier i fält eller tröstlösa nätter vid Playstation är en akademisk fråga så länge bollarna går på mål. Och det gör de. Mot KPR var det endast fullträffen som saknades. Men den var nära, två gånger till och med. Ett skott på distans från liten vänstervinkel räddades med nöd och näppe av målisen. Ett annat valde vår hjälte att skjuta hårt i huvudet på KPR:s back i stället för att lugnt bredsida kulan längs marken i mål.

 Weirdos wear alway orange. KPR visade sig vara en i raden av lag som spelar "vacker fotboll". Mutta ei mennyt ihan käsikirjoituksen mukaan. Sedät tuli lopussa kovaa ja lähes ohi.

Johannes Vara, då. Herregud. Ständigt farlig i anfallet. Nu två gånger frispelad. I första halvlek fick målvakten tåspetsen på den sista lyftningen, i den andra någon annan lem. Kanske armen. I senare fallet fick Chrisse följa upp men valde att … Nåjo, det förklarades just precis. Pang på rödbetan.

Det är lite oklart i vilken ordning allt skedde men säkert är att FCFC utjämnade och att det skedde ungefär halvvägs in i andra halvlek. Enligt  spelarintervjuer i mixed-zone var det så att Oliver som stod högst i klungan nickade in Bodis luftpastej. Där kändes det som att rättvisan segrat, såpass mycket bättre var FC efter paus. Trötta KPR hade också utmärkt sig med eskalerande dåraktigt fult spel som domaren tyvärr inte gjorde något åt.

Försvaret med Miki, Heikki och Kenneth i spetsen höll FC inne i matchen när det var som svajigast. I andra halvlek kom mistluren Viktor in som höger back och det bytet skapade oro även i anfallsväg. Peppe tyckte att han ingenting fick gjort  medan andra såg en del briljanta dragningar och en skapad målchans. Bodi slet för två igen. Varningen kom för att han tyckte att ett gult vykort till KPR-snubben inte var bra nog för stämplingen stunden innan. Bodi hade rätt, domaren fel. Ja mitäs vielä…? GUNNAR. GUNNAR! Gunnar kom, såg och segrade. Helt normal afton, alltså. Dessutom redogjorde han för den samlade insatsen på sedvanlig spenska kryddat med engelskspråkiga (?) svordomar. Gunu var inte riktigt nöjd med det egna spelet vilket bådar gott för kommande matcher.

Alldeles i slutet orsakade Heikki hjärtstopp när han uppfattade domarens viftande som att KPR skulle få en straff. Det var förstås målspark. Hotdogen som Heikki och Miki gjort var helt enligt reglerna. Den fällda KPR-anfallaren protesterade inte, tacklingarna (!) var rakt på bollen.

  • Redaktör Pohjola upptäckte mossa i örongångarna och var till råga på allt så in i helvetes taggad att han inte hörde när coach B. ville plocka ut honom. Enligt Pädä-Eetu hörde han visst när Beni skrek, muttrade något obegripligt i konstgräset och visade långfinger mot avbytarbänken. Pohjola ber om ursäkt för sin selektiva men nedsatta uppfattningsförmåga och blånekar till påstådda protestaktioner. För övrigt så gjorde Coach B.  det ända rätta – slutade gorma vid plankanten, satte sig ner och plockade fram spadduna.  

Huhuh, sa Britto. Det var då en jädrans roman om ännu en match i fotbollens korpdivisioner. Håll ut, snart skriver Gunnar. Nu mot nästa match som är både snart och fittigt viktig. Och karlar hej – en hälsning som lagledningen faxade in vid midnatt – försök att meddela i tid om ni blir sena till matchen. Alla slags när- och frånvaroanmälningar uppskattas förstås stort men det hjälper om de riktigt sena ringer coachen minst en timme innan avspark, om möjligt alltså. Cheers!

FLER BILDER: Kolla hovfotograf Jockes samling här.

Kommentarer

Bild för Niklas Olin

Några kommentarer: 1) även senast vi spelade mot KPR slöt det 1-1, matchbilden likadan, vi blev pressade i början men tog sedan över och var nära ett segermål i slutet... 2) eftersom de stora pojkarna börjat räkna även passpoäng i fotboll skall det korrigeras att det var Mikis precisa och planerade pass som hittade Olis huvud och ledde till vårt mål 3) trots att jag suktade efter seger var ju 1-1 bra för oss och en bra upphämtning var det, nu har vi spelat säsongens sämsta halvlek så härifrån bättrar vi bara på... 4) bildtexten till Mikis spark-bild  var mycket talande, i fortsättningen gäller det nog att förvalta hans långa målvaktssparkar bättre, de flyger ju till motståndarnas straffområde! Ibland såg det ut som om vi gömde oss bakom deras försvarare och hoppades på att de missar bollen och den råkar landa på fötterna på oss... 5) nästa match spelas på Olinarnas, Behms och Fleeges mammors gata, i Kvarnbäcken, Helsingfors pärla. Om nån behöver sight-seeing före matchen, tag kontakt! Kvarnbäcken finns dock strax utanför ultra-city, alltså mera invid varggränsen. Matchen börjar klockan 18 och det betyder att man skall ta sig ut till östligaste stan mitt i rusningstrafiken, läge för pekkas-päivä? Nåja, det betyder att ni skall komma i tid... 6) våromgångens bastukväll går av stapeln genast efter segern mot HakPa (senast förlorade vi mot dom), torsdagen 6.6. Matchen spelas på Degerö och bastun blir hos Morris i Jollas, med start ca. 19.30. Den som känner sig manad hämtar bastudricka, åt sig själv och de andra... Anmäl er till den på Nimenhuuto. Och till matchen!