Favorit i repris

Bild för Benjamin Laustiola

Denna enastående afton i de sägenomspunna  Kvarnbäckska kvarteren visade sig även vara en afton full av upprepningar och deja vu-förnimmelser. 

 Ennolin slungar iväg bollen. Specialsituationer kräver Special Forces!

FCFC – Kontu/HSP  1–1 (0–1) 

Mål: Miki

Inte nog med bon voyage, the Olins var laddade till tusen då de efter många långa år i exil nu kom tillbaka till sina fädernekvarter. Som vanlig medborgare kan man bara fråga sig: kan det bli större än så? 

… men för att ta det från början, vilket kan tyckas logiskt eftersom vi nu befinner oss i början av denna rapport…

Då uret slog sjuttontrettio hade nästan hälften av spelarna infunnit sig. Glädjande att så många insett vikten av att vara i tid. När den gode backen från bibelbältet insåg att matchen skulle spelas på sand kände han sig plötsligt flunssig och skör. En synvilla skulle det visa sig. Men som sig bör, började allt med sedvanlig yrsel. Telefonerna gick heta och det gick även Peppe där någonstans i rusningen. Favorit i repris nr 1: Bilen med bröderna Vara betydligt längre borta än vad som kan anses hälsosamt. Favorit i repris nr 2: Morris kommer kutande (med ett sött litet gummiband runt huvudet) åtta minuter före avspark. Avspark ja... domaren tyckte det var läge att vissla igång matchen fyra minuter före utsatt tid då han märkte att riddarna av Effcee knappt hade fått på sig kängorna. Då vi talar om domaren, talar vi om en bastant, skallig, bestämd något överviktig femtioåring med liten pitt.

  • Vår taktik gick ut på att utstå pressen. Den gick om intet genast från början då det visade sig att vi var betydligt bättre och motståndarna, för dagen svartklädda, knappt kom över halvaplan. Men så kom favorit i repris nr 3: De gjorde mål på sin enda chans. Miki halkade i gruset och en snabb väggspelning friställde deras anfallare som sköt i bakre hörnet. Målet var exakt likadant, om än spegelvänt, som det i förra matchen. En favorit i repris med andra ord.

Men de rutinerade riddarna lät sig inte bekomma. Vi tog över spelet helt och hållet. Det som motståndarna hade gemensamt med oss var att deras försvar var bra. Trots ett Barcelona-aktigt bollinnehav kom vi inte riktigt in i Chrisses vardagsrum, boxen, och till vassa målchanser. Att planen var smal var mera till fördel för Kontukombinationen. Några halvchanser: en nick av Kenneth på hörna och ett skott av Johannes rakt på målisen. Ett skott av Wilhelm lite över. Men vi hade mittfältet. Vi ägde. Mycket tack vare Nisse som spred skräck i motståndarna bara genom sin avvikande spelmundering. Och Miki som tog hand om allt och alla. Och Victor. Och erektorennolin som spelade hur stabilt som helst. Oscar Elvis då? Slet och kämpade och kom nästan igenom. Ja och TaulTalle: spelade med den rutin som bara han har.

Nåja, paus blev det då domaren visslat fem offside åt oss och minst lika många åt dem och då det spelats 34 minuter. Som vanligt sades inget klokt i pausen. Undertöcknad lade även med förfäran märke till att ingen mera röker i pausen. Tiderna förändras.

I andra halvleken fick vi medvind. Ända tills vinden vände. Trots tuuli fortsatte vi föra spelet och en kvart in på andra halvleken drämde unga Johannes till. Bollen träffade stolpen och strikern i de röda dojjorna förbannade sin måltorka. Men någon minut senare såg sedan ännu en favorit i repris dagens ljus. Denna gång i form av axeln Oliver-Miki. Senast var det visst Miki som frispelade Oli, nu tvärtom. Bodis lyftning hittade Oliver som nickskarvade in framför mål där unge Mikael tåade in utjämningen. Minst sagt rättvist. Men men, sedan slutade vi spela. Vi sjönk ner och lät de svarta ta över spelet. De ville alldeles tydligt vinna mera och vi var alldeles tydligt mer än nöjda med oavgjort.

Trots att vi spelmässigt var klart bättre ska vi ändå vara nöjda för den sista kvarten hade de en ensam igenom som killen ofattbart sköt flera meter förbi, en ensam igenom som Vicce räddade, en som Miki räddade och en som felaktigt visslades offside. Så lite konstigt läckande var vårt försvar nog ändå.

När så 34 minuter spelats av andra halvlek beslöt sig den skallige med minipitten för att det fick vara nog. 1-1. En överraskande ren match utan gula kort eller sura miner var slut.

 Gunnar sitter aldrig i onödan på bänken. 

Att matchen varade i 68 minuter i stället för sjuttio fick mina tankar att söka sig bakåt i tiden. Den där junikvällen i Lund för 23 år sen, då vi spelade 2x15 minuters turneringsmatcher. Första halvleken var c 13 minuter medan andra halvlek tog slut redan efter cirka 8 minuter. Det kan ju ha berott på att domarn var hög som en skyskrapa. Han nöjde sig inte med det, utan försökte även stjäla vår boll efter matchen.

Detta påminner mej om att det snart blir Morrisbastu och då får nog alla nya unga framtidslöften ta del av den största Effcee legenden som finns. Anekdoterna kring våran europaturné sommaren 1990. Kan även läsas på våra hemsidor. En nittonårings dagbok om jag inte minns fel.

Men tillbaka till nutiden och gårdagen. Minst en ölkorg blev det: Pädä. Riku lite sådär på gränsen.

Jag vill påminna om regeln: om man meddelar frånvaro senare än dagen före match, hämtar man en ölkorg till nästa bastukväll.

 Det här är grus, gubbar. Grus!

Jag vill även föreslå en ny ölinsamlingsvariant. Vi ska ju även i fortsättningen vara på plats 30 minuter före matchstart. Förslaget är att man köper en öl för varje minut man försenar sig, om man inte meddelat om förseningen senast dagen innan på nimenhuuto. Va sägs om det? I ett lag, även ett lag som vårt, gäller ju samma regler och normer för alla. Varför är det alltid samma killar som står och väntar på samma killar?

Som avrundning vill jag säga att det är en glädje att se er unga gossar spela. FC är i goda händer och framtiden tryggad.

Nästa match är snart. Fittit snart faktiskt. Den är också helt fittit viktig.

B.