Hingstarnas tur att tvåla till FCFC

Bild för Tommy Pohjola

Jonej. Ingen bra match det här, konstaterar även gästande Jerry längst till vänster.

Nej det är inget ljus i tunneln nu. Tunga ben, grått hår, flintor och blott en aning om det satans humör som tidigare lyfte skeppsvrak. Har FCFC redan bokat terminalvård eller vad handlar alla förlusterna om?

Stallions–FCFC 4–0 (1–0)

Det är aldrig lätt att resa till bortamatch i Berghäll. För A-laget på den vissna bandyläktaren är alla lag med minst en spelare från knutarna hemmalag. Därför hjälpte det inte att coach B. valde att byta sida efter tekningen trots att det var vindstilla och mulet, mest för att ”alltid retar det någon”. Det var 1–0 till Berghällshingstarna genast från start. Tidigare samma kväll hade något av HIFK:s hundra lag tvålat till sin motståndare i division 5 och nu belönades pussikaljagängets tålamod och slagord med ytterligare en hemmaseger, den här gången i divaren en trappa ned.

Tabelläget är nu lite som Churchills kartor inför slaget om Normandie, inte omöjliga men nog så utmanande.

Som sagt inledde Effcee ändå piggt. Beni vann ju tekningen. Under matchpalavern konstaterades att 3-5-2 är en vågad men numera beprövad taktik värdig ett anrikt lag i uppförsbacke. Här ska det göras mål. Men så blev det inte. FCFC hängde med i en kvart. Med tröttheten smalnade vyerna och luckorna i försvaret vidgades. Helt sanslöst dåligt var det ändå inte, bara det att en bra prestation följdes av två mindre bra. Stallions spelade också smart. Det var inget satans Barcelonalir på egen planhalva utan när de fick bollen så föstes den jävligt fort in i Effcees försvarszon. Och där rullade den i många och långa stunder. Trots allt kunde FCFC faktiskt ha tagit ledningen men undertecknads slarviga nick gick på fel sida av stolpen. Så många målchanser till blev det sedan inte och när Stallions äntligen kunde spräcka nollan mot slutet av halvleken blev det också ordentligt  oljud i hejarklacken.

Den här bilden har allt. Vansinne, första hjälp och en teaterbiljett.

En närmare granskning av första hjälp-broschyren visar vad det egentligen handlar om. Samtliga i FC-truppen torde ha klarat kursen.

Medan utvecklingssamtalet inför match handlade om Försvarsmaktens blodtransfusioner (se bilden ovan) så kretsade kvartssamtalet i pausen om hyperventilering. Tyvärr infann sig lugnet aldrig och beslutet att mitt under värsta pressen i första halvlek återgå till trygga 4-4-2 ändrades inte. Men som alltid när Effceekrigare får sitta en stund, dricka öl och prata skit sätter adrenalinkicken in. Så jo, en del anfall gick mot mål och till och med på mål men sådär fruktansvärt vassa var de aldrig. Samtidigt puttade Stallions bollen fortfarande fort som fan in på Effcees planhalva. Det var ständigt bråttom hemåt, om vi säger så.

2–0, 3–0, 4–0… När det rasslar i nätmaskorna så rasslar det i nätmaskorna. Inte så mycket att orda om de baklängesmålen. Utom kanske frisparken som gick in via muren. Någon olycksalig FC-nisse i murens ytterkant fick kängan så mycket i vädret att bollen snuddade tårna och ändrade riktning. Ruffe, som för övrigt gjorde många bra ruscher och hade åtminstone en räddning som i andra sammanhang skulle kallas Game Saver, var chanslös. Harmsen och chanslös.

Ruffe var oskyldig till allt men han hade första parkett när Hingstarna uppbackade av A-laget i bakgrunden sågade sönder och samman Effceees försvar. Av minen att döma finns det mycket att berätta där hemma.

Enligt publiken såg det långa stunder ut som om FCFC ”slutade spela” dvs. stod där som pinnar i skiten. Analysen är hård men ganska bra. Stegen är fortfarande tarkka men de är ofta också oroväckande korta. Utom hos Taul som fixade Hingstarnas bästa bollkalle ur spel. Hur Talle hann ikapp killen är en gåta men det var en olycklig snedspark som den gode Taul oavsiktligt hjälpte till med. Tyvärr fick trötta FCFC ingen ordentlig fördel av incidenten. En annan som löpte mycket är coach B., eller som han själv sade efteråt ”jag sprang jävligt mycket i dag”. Tuffandet korades i slutminuterna med en skön glidtackling. Den höjde genast moralen i laget. 

Frånsett det faktum att FCFC är ett kringflackande cirkussällskap med premiären långt bak i historien bör man notera att mot Stallions spelade alla stundvis bra men sällan eller aldrig tillsammans. Med åtminstone Oliver, Heikki, Micha, Gunnerman, Nicke och Europa frånvarande är tiden definitivt ur led och tändingen sned. Goda råd är alltid dyrköpta. Vem ska man smörja, när äter vi? Gåtor kommer och går men nästa match är alldeles snart. Fittit viktig är den också. 

Som alltid kommer det nya fittit viktiga matcher. Nästa är snart. Torka tårarna och strumporna.