Hyvä peli!

Bild för Tommy Pohjola

Utveckling och taktiska finesser. Och så svarta stunder att läkare i vita rockar blir mörkerrädda. Dessutom förlust, igen.

 Peppe trixar men ingenting hjälper.

FCFC-Finnkurd/2 1-3 (0-1)

Mål: Bodi str. Varning: Pale

Man kan inte längre spela fotis i strandtofflor ens i korpdivisionerna som man gjorde på åttitalet eller köra fast i spelsystem från brittfotbollens glansdagar. Pädä försökte. Med tofflorna, alltså.

Ett nästan nyktert dygn efter kriget i Bollkvarnen kan vi även konstatera att skillnaden mellan säsonginledningen och avslutet på första halvan är milsvid. Kanske var motståndet i början enklare och egna truppen taggad till tusen, alla bästa var med och så vidare – förklaringar får aldrig bli en bristvara.

Men sedan till kurdmatchen. 

Efter lite rasistiska påhopp ("inte en enda spelare med finskt namn i deras laguppställning"), pennalism ("de är som Nysä, tror att de är bättre än de är") och en genomgång av 4-1-3-1-1 (julgranen som påminner ängsligt om förgätmigej och en knippe ledsamt enris). Taktikhöpöhöpön var riktigt bra för Effcee kontrollerade ledigt första 15-20 minuterna. Bollinnehav ungefär 73-15. Resten av tiden var kulan utanför spelplanen. Men redan i inledningen såg man att kurdernas tanke var att slå långa bollar genom backlinjen och rusa lädret i mål.

Dessvärre funkade det. En av harpunerna hittade fram mitt i en FC-press, möjligen assisterad av en försvarsmiss men ändå. Coach-B., som inför den här festliga inomhusaftonen valt att peta Morris från målvaktspositionen, var chanslös.

Morris däremot löpte som en ung hingst på högerkanten. Och så hade en en kall kalja i kassen. Det har han alltid. Har haft flera år nu. Märklig man, märklig man. Snabb också, fortfarande.

Förstås kom också FC åt att testa Finnkurds keeper. Speciellt Peppe på vänsterkanten satte knut på sina gubbar och skapade lägen åt kompisarna. "Kompisarna" var sedan inte bara så förberedda på avslut… men hårt slit belönas på ett eller annat sätt… och när undertecknad hoppade in i stället för Peppe hade jag naturligtvis i nästan första kontakten med bollen den äran att lobba kulan till Oskar som knoppade den i bur. Underkänt, sade domaren. Oskar som väger kanske sju kilo hade enligt domaren först fultacklat Finnkurds back. Han var ingen lite bjässe ska ni veta, kurden.

  • Pausvilan var sedvanligt kaotisk. Folk kokade kaffe och spelade bort sina sista pengar. Helt hejdlöst.

FCFC är en fittig motståndare. Ger sig inte, svär och sparkar och diskuterar mitt under pågående match motståndarens alkoholintag. Ibland gör vi mål också. Som nu när Alex stångade sig in i boxen och fälldes där. Finnkurd menade att en 100 kilos karl inte kan ramla på det sättet. Det höll ju Alex glatt med om och påpekade att det handlade om krokben. Och det gjorde det. Straff. Den tryckte Bodi ledigt in, 1–1. Sedan så vandrade vi mätta i magen och fullständigt okoncentrerade till mittcirkeln för ny kick-off. Och vad gör Finnkurd? Skjuter bollen i mål direkt från avspark.

  • Beni säger att han stod lite fel och spejade dessutom efter en försvunnen Oliver, vilket är förståeligt för om Oliver är försvunnen har vi ett satans stot hål i försvaret vilket i sin tur gör Beni onödigt svettig. Och så gick det som det går endast i Yuotubeklick. 1–2. 

På det sättet var det trist att precis här punkterades matchen. Luften gick ur. Det otroliga hade skett. Finnkurd fick förstås mera spenat i pinnarna. Vi hängde läpp och försökte hänga med, utbuade och hånskrattade. Nå, efter en kvart blev det väl lite mera balans i spelet igen men det var för sent. Finnkurd rann igenom här och de löpte igenom där. Målben fick fick visa på långben och räddade också med vältajmade ruscher några säkra baklängesmål. Men till sist blev det för mycket och Finnkurd satte in ytterligare en boll, 1–3.

 Kaptenen gjorde vad han kunde. Ei voi mittä!

Alldeles i slutet lyckades FCFC stressa in ytterligare en fullträff. Oliver Beckenbauer gick in i nickduellen med Finnkurds keeper som en annan Hulk – och segrade. Domaren såg det som att Oliver knoppade bollen när målisen redan hunnit knyta vantarna runt den. Underkänt igen. Målvakten tyckte ingenting för han ramlade så illa att orden blev liksom onödiga. Eller för mycket. Hospitalet kallade men först efter ett helt sinnessjukt torgparlament där släkt och barn deltog. Då återstod tre minuter att spela.

 Nästa tåg går till hospitalet.

De tre minuterna var sedan de fulaste på några år. Unge Oskar sysslade med något litet tjuvnyp som Finnkurd tyckte att var okej att motåtgärda med spark och knuff i ryggen. Vi var åter en gång ungefär en strumplängd från slagsmål. Moget.

Som pricken på i:et avbröts matchen här. Motståndaren hade sinne för humor också, det var "hyvä peli" tyckte de. Domaren äter nog lugnande hela veckan. På FC-bänken mumlades det om stundvis bra eget spel som sedan sabbades av helt oförklarliga svarta ögonblick. Som när en enkel två meters passning slås åt fittan. Varför gör vi sånt? Ingen vet. Säsongens andra förlust och eftersom båda kommit nyligen får man väl säga att det var förlust igen, då.

 Diskussion om det nya spelsystemet. Morris verkar tämligen förvirrad.

Efteråt diskuterades det förträffliga i nya spelsystemet "lingonris". Frågor ställdes om bekvämlighet och klarhet, förstånd och eventuella handikapp. Oklart för många är nu vilka beslut som fattades. Som tur är har Hjärntrusten betalt för att förklara och förklara och därför finns en kartläggning nu att läsa här på hemsidan i diskussionsforumet. Så kanske vi ändå kör som förut när höstsäsongen inleds fredagen den 2 augusti. Det återstår att se, som alla goda ledarskribenter avrundar sina noveller.

Kolla alla bilderna här.