Internationell flär

Bild för Tommy Pohjola

 Kadaver på plan! Jumbomötet slutade i Tavastias knappa men inte helt oförtjänta seger.

Två gjorda mål och inget av dem i egen bur. Viss utveckling kan skönjas när en match återstår. Flytten till division 4 är så gott som säkrad.

Tavastia/Mojo - FCFC 3–2 (2–0)
Mål: Rikus polare Simon 2. Varning: Janne

Ibland är en match viktigare än en annan. Detta kan stressa spelarna, och ofta vill man tona ner vikten av just denna match, för att inte spelarna ska underprestera i all sin stress. Nu kan det vara att FC just sågat sej själv i benet med att kalla alla matcher ”fittit viktiga”. Det har gått så långt, att när det då blir fittit viktigt upphöjt i potens nie så kan man ju åka till landet, Jyväskylä eller bara vara borta. Den stressen, den stressen. Norsk Rikskringkastning och ZDF från Tyskland var på plats. Tommy hade allt ansvar, vilket gick bra. Vi gav intervjuer till Tyskland och blev plåtade av Norges drottning Nina.

Vem var skäggstumpen som talade finska med tysk brytning? Jäbän berättade att han flytt kriget till Kittilä. Möjligen var det en dam inblandad. Hur som helst var han nu på jobbresa eller någo i Helsingfors, hade googlat potentiella fotismatcher och sedan landat på Drumsö för att spana in mytomspunna FCFC. I shit you not.  Men tyvärr inga bildbevis, överraskningen var lamslående.

Vi hade matchpalaver, och kom överens att vi gör vårt bästa. Det stora jublet kom, då vi satt en västnyländsk blondin i anfallet. Det var han som jubla. Alla andra höll god min. Vi hade dagen till ära köpt in några Esbokillar Patrik o Simon. De var vad finnen sku kalla ”pelimiehiä”. Det var den gode Riku, som inte kunde delta men skickade två killar istället o stod för notan. Komorakis kunde inte heller delta i festligheterna för han hade tackat nej till en massa tillställningar, och om han bara kunnat så hade antagligen skickat domaren istället. Alla saknade Komorakis.

 Rufus refererade hela matchen i flerljud.

Det evigt gröna gräset på anrika Pyrkkä kändes bra, och fast vi förlorade den sannerligen viktiga tekningen, rullade vi boll som bara vi kan. Med solen i ögonen gav man nu bollen till den silhuett som vagt påminde om nån man kände. Gunnar känner alla, och han verka känna domaren. Så pass kamratligt kramades de under matchen.

Vi hade faktiskt några lägen i första halvlek. Tror att coach Beni sku ha gett godkänt. Trots det så kändes det säkrare att ”ta lite takkiin” så Mojitona kunde lägga in två mål. Då kändes det mera hemvant, att vara rejält på förlust. Verkar inte klokt och det är det i och för sej inte heller. Efter pausvisslingen gjordes det ett nytt världsrekord, och Guinness killar kommer för att verifiera tiden o lägga officiella stämplar på pappret.  Just det! Världshistoriens kortaste paus under en officiell fotbollsmatch. Cirka sju sekunder. Vad gör man på sju sekunder? Ringer gråtande till Beni i Jyväskylä, som inte svarar? Försöker lära sej västnyländsk fotbollsterminologi? Inte, man bara försöker låtsas att inte vara helt slut.

Den gode Gunnars polare visslade igång den tredje sista halvleken för i år. Nu hade solen lagt sej bakom trädena och man kunde verkligen se nånting. Inte för att det hjälpte ett jota. Bollinnehav cirka 83 procent men effekt som i en orange Wartburg årsmodell 1978. Men stångar man sig blodig kan man ibland ramla över ett Kinderägg. Tommys sanslöst vackra inlägg från vänsterbackspositionen till rankkipilkku var perfekt tajmad för långestore Simon. Sinne vaan ja pallo maaliin. Enkelt. Där och då var det 2-1, allt var möjligt. Rena rama Wappen. Tyvärr har gladfotbollen avigsidor. En är att det uppstår luckor i försvaret. Tavastia utnyttjade en av dem. De fick ett yv-anfall, trixade bollen först framåt och sedan bakåt där Löjtnant takatukka stod och lurade. Ruffe var chanslös på den pastejen, 1–3. Effcee hängde fläskläpp igen.

En stund senare fick Simon äran att snygga slutsiffrorna med ett såntdär groggglasskott från 19 meter. Hårt och ner i hörnet. Det var Sportrutan-klass. Men sedan blåste domaren av spelet.

 Camp Efzee. Mängden väskor är helt ljuvlig.

– Fittit störande att förlora igen. Men som alla stora ställföreträdande tränare är jag kapabel att se bakom resultatet. Och där är det mörkt, sade den ställföreträdande tränaren Pohjola på den hastigt ihopkallade presskonferensen.

Pohjola berömde dock hela laget. Tomppi lyckades inte göra eget mål (bollen studsade i stolpen!), Janne var nära att göra mål och Pädä… Pädä var överallt. På avbytarbänken fanns gott om utrymme för överläggningar och viktiga transfersamtal men det var ingen där.

 Strax innan presskonferansen med Tysken från Kittilä.

En match kvar av jubelsäsongen i division 6. Den är fittit viktig och fittit snart.

- I huvudsak rapporterat av Pädä