Joga bonito i Jollas

Bild för Tommy Pohjola

Dallas eller Jollas, det spelar ingen roll. Dagens FCFC vinner hemma och på pönde. 

 King Kenny har trollat bollen i mål – från hörnflaggan.

HakPa–FCFC 1–5 (0–1)

Mål: Bodi (str.), Pädä, Kenneth, Chrisse, Kenneth. Varning: Tommy

Onsdskan har tagit över fullständigt när lag från city ska spela match på landsbygden inför tre osnutna kråkor. Men nu är fananamman sådan att det kvittar om Effcee lirar i Jollas eller Dallas.

Uppladdningen var sedvanlig. Rumpvärmaren på fullt i bilen, sen ankomst. Stämmer in på ungefär 45 procent av startelvan. Ordföranden hade ordet och var inte helt omöjlig när det gällde flankspelet. Att spelar du till höger eller vänster? Det var en akademisk fråga som löstes när spelet redan var i gång. Nästan alla fick spela från start. Gunnar gick så het redan i uppvärmningen att svetten lackade så det var bäst att bänka honom till en början. Det var ett smart drag av Nicke, visade det sig sedan.

FCFC tog genast hand om spelet och skapade snabbt flera halvchanser och några riktiga lägen. Motståndarens ytterbackar rundades gång på gång som vissen maskros på ängen och bakåt visade främst Kenneth och Miki varför det är svårt att göra mål på dagens Effcee. Men livet är en bordell och, som det senare skulle visa sig, skulle rödtröjorna få bottenkänning innan det vände igen.

 Peppe trixar sig förbi en gröngöling.

Som vanligt kändes ledningsmålet bra. Var det nu Johannes eller Peppe som pangade bollen på en motståndararm i Chrisses box och Bodi karvade in 1–0 på straff som om det skulle vara hans dagjobb. Hur säker som helst. Ganska fort efter det här trängde Oliver in kulan i nätmaskorna igen men nu såg domaren en offside. Kanske, kanske inte. Frånsett några tabbar som berodde mest på dålig kommunikation och som tvingade Morris att spotta i målvaktsvantarna var det fullständig FC-dominans fram till pausen.

 Debriefing. Gunu har klätt av sig.

I pausen plockade HakPa in förstärkningar och genast lade sig mörkret över Effcees bytesbänk. När dessutom mittfältsmaskinen Bodi måste följa med resten av matchen från bänken pga alavartalovamma kakkade laget naturligtvis genast i byxan. Så första kvarten av andra halvlek var ett nästan fullbordat fiasko. Först kvitterade HakPa snabbt efter ett anfall som osade offside och fortsatte att trycka på.

Vändningen var en suverän uppvisning i mod och erfarenhet. King Kenny tog hand om en hörna och efter att ha konsulterat artikelförfattaren satte han kulan direkt i påsen. Möjligen med hjälp av målvakten och Ruffes hjärtliga positionsspel (kaikki heti pois tieltä) men rakt i mål i alla fall. Men det var först med Pädäs briljanta och helt oförutsägbara regndans som matchen definitivt vände: Enligt ögonvittnen spelade Pädä först vägg nånstans kring mittcirkeln, tog hand om bollen, lunkade i boxen som en annan flaggstång, och puttade spelverktyget i nätet. Alltså 1+1 i samma anfall, om vi säger så. Kamelens rygg knäcktes.

En stund senare missade HakPas backgigant en enkel rensning och vindsnabbe Chrisse fick chansen. I ett ögonblick som kändes som en evighet, stumfilm och långsam replay, tvinnade Eurokribuli fram till bollen som han placerade elegant i mål.

 Ruffe segrede i giganternas kamp.

Trots en del rasistiska påhopp höll domaren matchen på en acceptabel aggronivå. Med detta avses inte övningar som genomförs av agronomer även om geografin skulle ha tillåtit just den slutsatsen utan ilska, förtal, lögn och hälsningar hem. Foto-Tommy fick sitt gula vykort för att han sprang in på planen och rakt in i ett supervasst FC-anfall  innan Oliver – tydligen – hunnit ut från planen. Ingen dramatik där inte. Många frågetecken dock, och omedelbara dumma frågor om fokus och annat. Anyway…

  • Matchen fortsatte. King Kenny var på bra spelhumör. När han inte knäckte motståndare i försvaret trippade han upp och tåade in mål. Det femte, och Kennys andra, målet stavas förnedring.

De nya och ganska nya karlarna ger veteranerna och därmed hela laget ett lyft. Sådär i medeltal tvingas eller får alla spela på en ny bättre nivå. Gunnar är en annan slitvarg som förtjänar att nämnas men egentligen borde alla räknas upp. Men det har jag inte tid med och gudarna vet hur ni stavar era namn nuförtiden. "Kenya-Tommen". Och bortasegern i Dallas tillskrivs hela laget som steg från avgrunden och dominerade till slut. Kunde faktiskt ha slutat tvåsiffrigt, så många var målchanserna.

Tränar-Ben hann avsluta sin Golgatavandring precis lagom till den stundande katastrofen i andra halvlek. Beni konstaterade lugnt att "det är mycket kvar". Det var sant. Jag tittade på klockan. B. kom, såg och segrade.

Efteråt dracks det smuggelsprit i Morris båtskjul och kastades sten på turistbåtarna.

 Hjärntrusten har palaver hos Morris.

Titta på alla fotona från matchen här.