Kajsaniemigrus i maskineriet

Bild för Benjamin Laustiola

Det här finns det gott om i Kajsaniemi. För övrigt bästa matchbilden av matchen mot KPR.

Skammen känner nu inga gränser. Efter ytterligare en förlust går 30 års-jubilerande FCFC mot en tung säsong i korpfotisens finaste liga. Till nästa match prövas därför ”helt nya grejer”.

FC – KPR 0-3 (0-1)
Varning: Heikki, Alex

Planskötaren på Kajsaniemi hade precis som förra året dragit upp vingliga linjer någon timme innan match. Den här gången hade han dock också ritat upp en mittcirkel. Never the less var planen lika liten som förut, trots att det finns massor med plats att rita lite bredare.

Varken kritstrecken eller det att vi talar om vårsommarens hetaste dag hjälpte oss. Inte heller spelade Äijäns närvaro någon roll för slutresultatet.

Inget spelade någon roll. Ingen av oss spelade någon roll. Matchen var en färglös, tråkig tillställning där vi kämpade mot vindkvarnarna. Motståndarna var bättre i allt, på fötterna, på huvudet, i närkamperna, i hårdhet, i snabbhet, i  säkerhet.

Låt vara att planen var hård och bollen därför osedvanligt svår att bemästra, men faktum kvarstår: motståndarna spelade på samma plan som vi. Sällan om någonsin har vi haft så lite i anfallsväg. De få bollar som vi fick över halva planen rensades resolut undan gång på gång utan att anfallarna ens var nära att röra bollen. Felpassningarna var många, otroligt många, antalet helt onödiga schabblingar likaså. Det här var en match som med all önskvärd tydlighet visade att vi med årets lag som är hyfsat till åren, spelar i fel division. Sexan har blivit för hård för oss. Inte ens ett lag som Effcee kan klara av att på en säsong tappa killar som Miki, Vara, Vara, Viktor och Bodi, för att nu nämna några. Eller fem blev det för att vara exakt.

Föga hjälpte det att Rogert & Rogert kom i god tid till match.

Vi blev tillbakapressade redan från början och i något skede tåade sedan Wilhelm in bollen i eget mål, snyggt via stolpen. Vi lyckades faktiskt spela hyfsat defensivt och med ledning av kaptenen för dagen, Heikki, höll vi siffrorna på 0-1 ända till slutet av matchen, då Morris överskattade sin egen teknik, blev av med bollen som sista man och killen rann igenom. Samtidigt hade mål-Rufus limmat fast sina dojjor på mållinjen och stod lugnt där och väntade på att bli överlistad. Sista målet luktade offside lång väg.

  • Om man använder förstoringsglas kan man hitta lite positivt.

Rufus tog hand om många farliga lägen och håller på att utvecklas till en målvakt. Till och med motståndarna hejade på honom. På mittfältet slet Tommy, Gunnar och Micha föredömligt och klarade ibland av att vinna närkamper. Vi hade en femminuters period i första och en i andra när vi pressade, men ändå var det inte ens nära att vi kommit till målchanser. Alex och undertecknad rörde bollen typ tio gånger tillsammans på hela matchen. Det blir svårt då.

Efter matchen tyckte Palle att vi ska ändra taktik och positioner. Faktum är  att vi inte har något att förlora på att göra så. Därför kommer vi att pröva nya grejer nästa match, som är fittit snart och fittit viktig.

Talle gjorde vad han kunde. Grät och skrattade och drack medhavd G&T ur flaska.

Matchpalavern hålls då hela 30 minuter före avspark och samtliga som har tänkt spela närvarar då. Även de som kommer med båt.

Vi siktar nu på att lyfta spelet så vi ens sku komma in i Chrises vardagsrum, boxen, lite oftare än vad vi gör nu. Därför kan ni alla studera formationen 3-5-2 på nätet eller i era huvuden.

B.