Kristet slit i Kajsaniemi

Bild för Benjamin Laustiola

Trots delade poäng förlåter stadens sämsta fotisgrus ingen och ingenting… Inte ens planskötaren som gjorde sitt… Det är den tiden på året när neppis förvirrar hjärnor.

 Helsingin Kukkaislapset bjöd på kiva motstånd. Det gjorde även planskötaren.

FCFC – HeKuLa  0-0

Mål: Ingen

Varningar: Inga

Nimenhuuto visste berätta att vi skulle vara minst 17 Kajsaniemi krigare. Men, men herr Murphy ansåg att Gunu måste till sjukhus, Kenneths båt måste få inbrott och så vidare. Vilket betydde att vi började med två bytesspelare. Men innan vi kom så långt, kom planskötaren och frågade om det är nödvändigt med en mittcirkel. När vi sade ja, det är det, beslöt han sig ändå för att strunta i den detaljen. Målet bars på plats som uppvärmning.

  • Trots att öppningselvan sett dagens ljus på facebook redan flera timmar innan avspark blev hjärntrusten tvungen att göra ändringar pga nämnda force majoures eller hur det nu skrivs. Inte för att jag heller vet vad det betyder men det lät bra. Inte heller tyckte planskötaren att det var något fel på planens bredd, ursäkta ”bredd”.

Motståndarna skrapade precis i hop fullt lag och domaren skrapade sig i huvudet största delen av matchen. Vi skrapade på ytan, om man säger så.

Övertaget den första kvarten var markant. Lika markant var avsaknaden av finlir. Det är en omöjlighet på grus som detta. Markant eller inte, var vi det bättre laget i första halvleken. De vassaste målchanserna fick Johannes, som karvade en boll åt sig och lyfte mot tomt mål. Hm, nåja, inte mot, utan bredvid. Samma sak hände Tommy. Ett långlyft utanför. Och Miki nickade undertöcknads hörna med sådan markant kraft i marken så man undrade. Vad man undrade låter vi stå oskrivet den här gången. Undrade gjorde man också när den från Bibelbältet nerkomne Talle the Takoja fick sitt friläge.  Av alla möjliga och omöjliga alternativ valde han tåfjutten rakt på målisen. Detta redogjorde han för i detalj på Hagnäsfloden en stund senare.

Eftersom slutresultatet blev mållöst kanske det är lite överflödigt att nämna att det stod 0-0 i paus. I pausen togs det fotografier av Foto-Jocke och Hena och Äijä deltog i den livliga pausdiskussionen som handlade om det vanliga. Ingenting.

 Foto-Jocke är en Man with a mission. Men har han någon film i kameran?

 Som sagt är det alltid ljust på Effcees avbytarbänk. Äijä och Pädä väntar på att få gå in, Ruffe ser lite bajsnödig ut och Hawkeye-Taul övervakar. En bild säger så mycket.

I andra halvleken höjde HekuLa sin nivå medan vi sjönk ner på deras nivå. Domaren höll sin egen nivå. Målchanserna lyste markant med sin frånvaro trots att vi fick enstaka inlägg och andra halvfarligheter. De hade några skott över mål men Mål-Morris behövde inte tänja på sin lekamen en enda gång.

Det här var ännu en match där (nästan) ingen nämns och ingen glöms. Ännu en match där vi krigade och slet utan att få så mycket ut av det. Ännu en match där bollen bara nästan rullade som den skulle. Kanske beroende på att de flesta passningarna var s.k. kaveripassningar som kom i brösthöjd.

  • Tabelläget är oförändrat. FCFC nosar ständigt på direkt avancemang till division 4.

Efter matchen hastade en glädjande stor skara iväg över Långa bron mot arbetarkvarteren där vi satte oss vid flodstranden för en mer djupsinnig analys. Analysen förvandlades dock snabbt till diskussion om fittit viktigare saker, såsom neppisregler och allmänt yrt om avslutning och trettioårsjubileum.

Summa summarum kan konstateras att Kajsaniemigruset sucks. Vi vill aldrig spela där mera. Inte heller gruset på Henrik Forsiusvägen, som är platsen för nästa veckas fittit viktiga match, hör till favoriterna.

Men spela skall vi, för annars kommer vi aldrig fram till neppisen. Där är det viktigaste att rösta ner Morris regler. Och att trimma sin bil så man slipper bli mobbad det följande året.

B.