Ny rillataan!

Bild för Benjamin Laustiola

Solen sken, fåglarna kvittrade, barnen sov, kvinnorna stönade och männen skränade när det än en gång var dags för Effcee att inta Bollis sexan. Denna stillsamma majkväll hade fjorton randiga riddare vallfärdat till fotbollens mecka. Plus då två knäskadade samt en åttioårig Äijä. Skrällstart. Effcee–Pohu 9–2.

Euro lever upp till sin egen spelfilosofi. Ljuvligt.

FCFC–POHU någo  9-2 (3-1)

Mål: Tommy, Johannes, Chrisse, Gunnar, Bodi, Johannes, Chrisse, Johannes, Gunnar (str.)

Då den blåklädda domaren och de gulklädda Haga pojkarna även inställsamt inställt sig var allt klart för drabbning. Om det inte var det skulle det snart bli det. 

Trots att Morris sedvanligt protesterade hamnade han ändå i mål. Där stod han snällt hela matchen. 

Matchen ja, den ägde vi. På samma sätt som Chrisse äger Europa. Vi kunde genast konstatera att motståndarna var helt skit. I något skede skärpte de sig, men det var nog mest en synvilla. Utan bytesspelare klarade de inte av att stå emot den rödsvartrandiga stormen som stormade fram denna lugna kväll.

FC hade bestämt sig för att grilla. Och det gjorde vi. Vi slaktade. Dessa guldgula Hagamänniskor hade inget att ge emot. 

Vi började med att spela på deras planhalva. De kom knappt över mittlinjen. Efter några minuter kom den. Passningen in till Tommy som fanns vid gränsen till boxen. En liten seminertagning och bredsida i nätet. Deras målvakt var någonstans mittemellan, men inte där han borde ha varit. Han, målvakten alltså, hade ingen bra dag. Inte alls. Den rutinerade målskytten ville inte skylta med sina känslor och lämnade sin tuuletus därhän.

Ei täs mitää. Ollaas ny ihmisiks vaa.

Knappt hade han hunnit förklara detta för alla intresserade innan Mål-Morris sprang ut till tjugo meter och viftade med händerna. Den guldgula anfallaren tackade och tog emot. Vi fick gräva fram bollen ur nätmaskorna. Men länge var det inte jämt för så steg nästan-debuterande Johannes Vara fram och drämde till från tjugo meter, drygt. Stolpe in. Även han försökte se ut som om han inte gjort annat i sitt liv än skjutit långskott stolpe in. Dessa herrars neutrala miner förevigades av hovfotogragen Jocke som stod vid sidan av planen och fotade allt och alla i sedvanlig ordning.

Det säger allt om Effcees bredd att de två första målgörarna bänkades direkt.

Det tog sedan inte många minuter efter att Chrisse blivit uppflyttad i anfallet innan det hände. Positivt den här gången. En back som drack kaffe i kebabkiosken medan mr Europa klämde in bollen i mål.

3-1 i paus och ingen orsak till oro.

Det första som hände i andra halvlek var att motståndarna gjorde mål på ett skott som inte såg helt omöjligt ut. Men Morris tog det med fattning. Kanske han inte fattade?

Sen började en sällan skådad ilotulitus. Gunnar drämde till en lyra som seglade i mål över den soldränkte målisen. Rufus, som hade en av sina bättre dagar, spelade till unge J. Vara, som i sin tur tvinnade i boxen (helt enligt Chrisses förordningar) tills målet var öppet och Bodi ledig. Kaptenen hade ett lätt jobb att putta bollen i tomt mål. Någon minut senare sjabblade Pohu bollen i egen stolpe. Den enda som brydde sig om att följa upp var Johannes som gjorde det enklaste målet i sin karriär. 

Mål nummer sju var ett inlägg av Chrisse som seglade in i bakre hörnet. Åttonde en ensam igenom där Johannes rundade både back och målvakt och lämnade båda att bita i konstgräset. Inför dagens sista mål dribblade Gunu som bara han kan. Han blev rappad, men ingen visslade. Inte ens publiken. Han forsatte, rundade backen, kom in i boxen, blev rappad igen. Att Gunnar var osäker på vem som skulle skjuta straffen är förståeligt, eftersom det var sju av hans kompisar som skrek: Gunnar skjuter! G skjöt i mål. 9-2. Bara ett mål från Effceerekordet, som ju fortfarande skrivs 10-2 från division 5. Har jag förresten sagt att jag gjorde sju mål i den matchen? Tänkte väl det. Nå, nu vet ni.

 Gunu var på djävulskt spelhumör. Ingår för övrigt i den europeiska falangen där man lever upp till de egna lärdomarna.

National Anthems!

Men tillbaka till den här matchen. Alla förtjänar att nämnas, men man får inte alltid vad man förtjänar.

Det som enligt Pädä var det mest avgörande för denna dundersuccé var att han slapp vara med på matchpalavaren, då han värmde upp Morris. Det är något var och en kan fundera över. Eller låta bli. Inte helt oväsentligt var även att coachen kunde koncentrera sig på att coacha.

En sämre inledning på säsongen har vi ju haft. I vanlig ordning påminner jag om att nästa match är fittit viktig och den är fittit snart.

Rapport: Coach B.

Foton: Jocke Ring, obs kolla alla bilderna i fotoalbumet här.

Kommentarer

Bild för Tommy Pohjola

Sanslöst jo att ett gäng yra vattenskallar kan runda lite käglor och sen trycka in nio bollar på 70 minuter. Sånt förgyller ens medvetande i långa tider, det är helt klart. Tack.

Fint att få uppleva matcherna åtminstone genom matchraporterna! Jag tycker vi satsar på att ligga etta i tabellen resten av säsongen! Två till, sen är jag med igen!