Parallella poäng

Bild för Benjamin Laustiola

 Några ribbor, två mål och ett spöregn senare hade Effcee segrat på det eviga gräset i Tali.

Efter en svår och på alla sätt seg tarmvred lyckades FCFC knipa full pott i säsongens sista match. På det sätet fick hissen ned till division sju guldkant.

FC – SS STANLEY 2-1 (1-0)
 
Mål: Janne Grönroos, Simon Söderlund
Varning: Patrik
 
När skribenten anlände till anrika Tali i en för dagen blå Volvo var  det redan på parkeringsplatsen extremt suddigt. Komorakis skyndade mot sin plats på bänken och ett antal extra förstärkningar värmde upp redan en halvtimme före avspark. Det hände annat konstigt också före avspark. Riku dök upp i en Graniverrare för att övervaka sina slavar på planen. Ennolin stod stadigt i sina crocks trots bruten tå. Heikki blev påtänkt som materialförvaltare samma sekund som han dök upp i sina lånade blåa pyjamasbyxor. Som alla redan förstår i det här skedet befann sig den gode Heikkis spelgrejer i Lahtis tillsammans med Petri Pasanen. Här bör vi kanske påpeka att Pasanens grejer inte fanns i Tali, vilket kan betraktas som fittit konstigt. Det fittit konstiga tog inte slut där. Komorakis, som i sedvanlig ordning anmält att han är skadad och därför inte kan spela mer än 70 minuter informerade stolt att han har parallellt program. Det i sig är ingen nyhet eftersom alla  som sett honom spela vet att han har många paralleller. Lite som om Rufus i målet skulle hoppa både åt vänster och höger på en gång. Rufs ja, för dagen iklädd pseudonymen Felbedömningarnas Furste, insåg någonstans i slutet på andra halvlek att bollen var hal och underlaget hårt. Hur många hjärtslag Ennolins hjärta hoppade över under dessa felbedömningar låter vi läkare tvista om. Under uppvärmningen klarade fyrväpplingen Tommy, Jocke, Janne och Beni av att hålla bollen i luften hela tre beröringar. Beröringarna tog slut när Tommy stolt meddelade att han har en liten piiiinis som han inte alls behöver.
 
 ”Mikä vitu toi valkoinen jutska mun jaloissa on?” Heikki ja muut poislukien kielimies Gunnar ihmettelevät.
 
När så matchen till slut kom igång efter en halvtimme fylld av dimma, suddighet och sällsynt klarsynthet tog Jocke saken i egna händer och kutade fast en boll som han skickade rakt i planeten på Gunnerman som nickade i ribban. Killen är hundra år gammal och en och fyrtio i strumplästen och han nickar i ribban. Hela första kvarten gick egentligen ut bara på två saker. Jocke skickade in smörpassningar i boxen där Komorakis lyste med sin frånvaro och Pädä kutade rusher vid sidan av planen. Kanske han hade ätit Tommys svampar eller glansat sig i glansen av hans glansbilder? Det hela var i vilket fall som helst mycket mystiskt. Så har vi Simon från Rikus butik som gjorde vad han ville med bollen, oftast för sig själv. En av de få passningar han gav åt någon över huvudtaget hamnade i fötterna på Janne G som bara hade att peta in bollen i tomt mål. Det gjorde han x3mt fint. När samma Janne vaknar sisådär nollfyrahundra och skakar liv i bruden bredvid, ni vet hon som nästan vann eurovisionen, förklarar han att målet var en rökare från 35 meter rakt upp i Jutilas ylämummo. Detta kan leda till kris, eftersom en ung blondin sällan vill bli kallad för mummo. Det vill inte ens tjejerna i mummotunneli. Däremot vill tjejerna i mummotunneli nog en hel del annat, men det får Pädä berätta om en annan gång, t.ex på Sverigeturnén som Komorakis inte kan delta i pga yrt parallellt program.
 
Efter en strong första kvart gav vi sedan artigt över initiativet åt Stanley som pressade och skickade in en massa bollar i vår box. I vår box var Komorakis på allt och alla, precis som Wilhelm. Heikki, i sina pyjamasbyxor gjorde glidtacklingar vid halva plan. Men ändå var han också i boxen. Mycket yrt. Oscar spelade som sin fars son vilket renderade i en del beröm från pappa erektus. På mittfältet pratade Gunu medan han sprang. Det gick att känna igen 129 språk och 7431 dialekter bara under första halvlek. Därför ansågs det bäst att byta  ut honom. Tommy sprang och sprang och till slut sprang även han till bytesbänken och då bytte tränaren in sig själv, egoistiskt nog. En komfortabel pausledning vilket kändes nog så ovant. Eftersom det hade börjat regna beslöt vi oss för att strunta i allt taktik snack, även om man på långt håll kunde skönja att Felbedömningarnas Furste åkte på en puhuttelu från Erektus Ennolin.
 
”På mittfältet pratade Gunu medan han sprang. Det gick att känna igen 129 språk och 7431 dialekter bara under första halvlek. Därför ansågs det bäst att byta ut honom.”
 
 Men vafaaan gör han snubben där i mitten, då?!
 
I andra halvlek var det jämnare vill jag minnas. Och visst vill jag det. Att inte minnas är tråkigt. Ett antal spurter av Janne på kanten och ett antal solorusher av Simon, var vad vi hade framåt samtidigt som  klockan tickade. Regnet tilltog och vi blev fittit våta. Så gick det som det brukar gå: ett inlägg tog i handen på Wilhelm och på straffen dök Ruffe i fel hörn trots att alla experter på planen visste att Stanley skulle skjuta i andra hörnet. Medges bör dock att straffen var extremt väl slagen och det skulle ha krävts ett pantersprång för att nå den. Ingen av oss har spelat i Pantterit så där föll den ekvationen.
 
 Erektus Olin. Hökögat ser allt och vet allt men förstår han också allt?
 
Men så gick det ändå som det inte brukar gå. Janne serverade en macka åt Simon i boxen som drämde in volleyn i nättaket. Hans andra för dagen även om domarn, som f.ö. inte sprang en meter under hela  matchen, underkände det första för en tvivelaktig offside.
 
I slutet kom inte Stanley åt att hota vår komfortabla och överlägsna ledning då vi slog ifrån oss heroiskt under taktfast rytande från mål och bänk. 
 
 Tali 9.9.2014: Nicke, Beni, Janne, Chrisse, Heikki, Simon, Oscar, Petteri, Wilhelm, Gunnar, Tommy, Rufus, Patrik och Jocke.
 
Efter slutvisslingen kom det viktigaste. Lagfotografiet som lyckades på första försöket. I spöregnet tackade folk för sig och försvann så snabbt de kunde. Vår sorti från sexan var alltså snabb, våt och fittit stolt. Det exemplariska resultatet betydde att vi tog vår andra seger i serien och har nu skrapat ihop sju poäng vilket innebär två saker. Vi åker hiss ner i sjuan samtidigt som vi tar en annan hiss rakt upp i fyran. Men mellan allt detta hissåkande ska vi åka båt. Båten åker vi bort med. Men vi kommer tillbaka. Vi kommer alltid tillbaka. Nästa gång vi kommer tillbaka är fittit snart och då är det någo fittit viktigt som gäller.
 
- Nertöcknat av #10