Punkt i Pitsku

Bild för Benjamin Laustiola

Finsk fotbolls framtid är kanske inte sedan heller FCFC… Nya frimärken i Sockenbacka … Men tre poäng är tre poäng.

 Sexy-Ruffe firar i Pitsku. Knappt så vodkan hinner till.
 
FCFC–POHU/GANGNAM  2-1 (2-0)  
 
Mål: Johannes Vara, Johannes Vara.
 
Skribenten blev förtjust i tanken på att rubriken skulle vara p:aktig, vilket bör förklaras i ett fåfängt försök att få publikum att förstå innehållet i texten. Med punkt menas att  EffceeEffcee satte punkt för sin långa rad av vinstlösa matcher. Punkten sattes med fortsättningsvis dåligt spel, men tre poäng är alltid tre poäng som vissa säger.
 
Gruset i Pitsku har redan för något år sedan förvandlats till konstgräset i Pitsku och på samma gång har man gjort om planen till ett frimärke. Precis som i Kajsaniemi hade det funnits plats att göra en fullstor plan. Såhär anser staden att finsk fotboll utvecklas.  ”Om vi tvingar dom att spela på små ytor så blir de tvugna att utveckla sitt  kortpassningsspel och då kommer nog Finland inom några år att spela som Barcelona”. 
 
  • Nå, det här har ju ingenting med oss att göra eftersom Finsk fotbolls framtid knappast  ligger på Effcees axlar, vilket kan tyckas nog så deprimerande.
Efter denna planpolitiska inledning kanske ni vill läsa om matchen? Dagen före match hade 11 anmält in på nimenhuuto. Skulle Pale ha varit med skulle han  ha drabbats av panik och börja ringa runt till alla som han känner för att få förstärkning. Då är det ju bra att veta att killar som Gunu, Vicke och Bodi har för vana att anmäla sig på matchdag. Vi var alltså 16 eller 17 på plats vilket ju är tillräckligt.
 
Det första som avverkades var vilka som lagar mat på avslutningen. Nicke förkunnade att  det blir nämnda Gunu, hans partner Petteri och sedan Rufus och Riku. Den här gången skulle det ju kunna vara paella på riktigt och inte Lucas variant.
 
Matchen ja…
 
Målvakt för dagen var tåsjuka Oliver som greppade allt säkert utom det där ena skottet  från 40 meter. Men som revansch slog han till ribban nästa gång så att alla säkert såg att visst räcks han ju dit.
 
De första 5 minuterna spelade vi ju alltså då bra. Bollen rullade längs marken och vi härskade över mittfältet eftersom Effcees tränare hade kommit på den smått geniala idén att ta fram en 3-5-2:a på ritblocket. Men sen tog tålamodet slut, konditionen kanske också.
 
 Rutinens och kilonas seger över ungdomen. Och så hade vi Johannes, där nånstans.
 
Helt onödigt släppte vi in ungdomarna i matchen och lät oss pressas tillbaka. Men mitt i den pressen skickade mål-Oli iväg en lång öppning som studsade över allt och alla och Johannes, den lilla jäveln, sprang igenom, rundade målvakten och satte bollen i tomt mål. 
 
Efter att ha jobbat i motvind hela halvleken utan att egentligen komma någon vart tog sen Rufus, ack denna stoiske krigare, saken i egna händer. Bollen passades till någon i  det egna laget, i det här fallet Nisse, som satte pitkä ja perään åt sig själv innan han gav ett lågt inlägg till Johannes, den lilla jäveln klackade bollen åt sig själv innan han väldigt  strikermässigt satte sin andra strut för dagen. Paus och två-noll till det bättre laget.
 
I andra halveken hade vi medvind och talade om inlägg och skott och sånt. Skribenten själv hade två skott precis över och Miki en frispark i muren. Knäckt av förra matchens  insats höll mannen från bibelbältet en förhållandes låg profil. Det gjorde också Riku som inte skrek en enda gång. Livet är fullt av överraskningar. Överraskande var dock inte att paret Gunu-Pädä kom för sent. Men Morris har börjat komma i tid.
 
 Morris tog fullt ansvar på sin kant, i tid dessutom.
 
Ööh, andra halveken ja... Ibland hade vi koll på läget, ibland inte. De hade en ribbträff på slutet medan vi igen inte riktigt fick till det. De genomskärande smörpassningarna fastnar i margarinet om man säger så. Ajatus hyvä, toteutus huono. Medvinden hade vi ingen hjälp av eftersom vi förlorade andra halvleken. Det enda positiva med målet är att undertöcknad inte mera är ensam om att ha släppt in ett skott från halva planen. Skadeglädje är bästa glädjen.
 
Försvarslinjen var solid, trots att där bara spelade tre unga men rutinerade män. Att vi i perioder tappade mittfältet trots att vi hade fem gubbar där måste anses som oförlåtligt. Ett bra lag vinner också med dåligt spel.
 
En detalj som jag har märkt är att vi förlorar så gott som alla luftdueller. Det var bara en parentes fast det inte var inom parentes.
 
Nästa match är nästa måndag, vilket måste anses som fittit snart. Att den också är fittit viktig är fittit självklart. Den spelas, om jag inte minns fel, på Kajsaniemi gruset.
 
Vi har palaver 15 minuter för matchstart. Samtliga är på plats 30 minuter före matchstart. Också de som i fyllan och villan kommer med båt och har parkeringssvårigheter.
 
Sist men absolut inte minst. I år har vi neppisrace på avslutningen. Köp era neppisar i tid. Trimma dom om ni vill ha en realistisk chans att komma i mål bland dom åtta bästa. Studera reglerna noga så att ni kan debattera med Morris i frågan.
 
- Eder Big B.