Riv och Ruf i Gamlas

Bild för Benjamin Laustiola

Bilden är absolut inte suddig eller Morgan på plätten. Han är till sin fördel. Det är ni som är på plätten och suddiga.

FCFC-Kullervo 2-1 (1-1)

Mål: Paul Olin, Vide Hägerström
Varningar: Paul Olin, Kenneth Vuorinen, Rufus Vahanen, utvisning: Paul Olin

Mitt i sommarlovet kallades FC:s tappra krigare till övning i den anrika förorten Gamlas, dit våran hemmamatch av någon outgrundlig anledning förlagts. Cirka hälften av medlemmarna ställde upp, den andra halvan ställde in. Psykkriget startade redan före avspark då gästande Kullervo fick dra på sig västar istället för att spela i sina ordinarie skjortor. Så går det när man i dress vill vara som vi. Eller nästan som vi. Intressant var också att Ennolin hade glömt hela sin utrustning hemma. I lånade strumpor, shorts och skjorta genomförde han sedan sitt sedvanliga slit. Luktar ölkorg lång väg.

Den första kvarten av matchen var det närmast fråga om mittfältskrig. Vi hade väl då aningen mer av spelet, men någo större farligheter lär inte ska ha inträffat. Inte förrän det blev dags för hörna. Den gav undertöcknad, rätt lyckat, målvakten boxade bollen rakt upp i luften. Framför målet väntade Ruf och Taul tålmodigt på att bollen skulle komma ner. När den väl så gjorde lyfte Ruif upp Talle från armhålorna och hjälpte honom att nicka in bollen från det mogna avståndet av en meter. Därpå följde de sedvanliga engelskspråkiga ropen som muntrade upp stämningen. Taulus andra mål för säsongen. Aika hurja.

Vi fortsatte att lite sådär semiskapa och FC:s nr 10 kom till hälften igenom men blev burdust nertryckt i skottögonblicket. Domarn såg inget fel och medan jag studerade sandkornen från några millimeters avstånd gjorde motståndarna mål. Exakt hur det gick till vete bara gudarna och Janne, men på nåt sätt rann de visst igenom från högra sidan. I slutet av halvleken uppenbarade sig en sesam-öppna-dej situation för Vide som valde att skjuta rintapotku med fel fot, dvs vänster. Långt förbi. En sisäsyrjä med rätt fot nästa gång, kanske? 1-1 i paus alltså.
I andra började det sedan hända och matchen fick en ny karaktär. En ful sådan. Kullervo hade klagat och pipit hela första halvleken trots att matchen var hyfsat ren och domarn var bra. Men så började vi tyvärr med en hel del efterslängar vilket retade gallfeber på de västprydda. Inte heller blev det bättre av att munnen igen gick som bara den på vissa av oss. Ett allmänt yrande med focus på helt fel saker. Men mitt i allt detta lyckades vi få in bollen i boxen. Riku grävde förtjänstfullt fram den och Vide skjöt i nedre hörnet och öppnade därmed sitt FC konto. Har för mej att det var rätt fot och sisäsyrjä... Men rivet fortsatte och domarns hand hittade till sin bröstficka i allt snabbare takt. Först tre gula för oss, sedan fem eller sex för motståndarna. De fortsatte sin klagosång över våra tacklingar, men visade att de minsann också kunde spela fult. Minst ett par röda kort kunde de ha fått, men den valören var reserverad för oss, skulle det visa sig. Vi fick en frispark från rätt långt håll och Paul ställde sig bredvid muren. När bollen slogs slog motståndaren sin armbåge i den magra magen. Pale vek sig dubbel men när han vek sig upp igen klämde han till med en högerkrok rakt i kinden på killen. Detta ledde till att tre av motståndarna hoppade på våran nestor som får vara glad att han inte fick stryk. Domarn trädde resolut emellan, gav rött åt Talle och beordrade honom långt bort från planen.

I perioder blev vi aningen tillbakapressade och ett långskott smet precis förbi och en lång lobb fick Nys fingrarna på. Just och just om man säger så. Passar på att konstatera att Tommen spelade sin bästa match för säsongen. Typ felfri. Trots att vi lite gav över mittfältet på slutet tycker jag ändå att det var vi som var närmare 3-1. Ett par nästan-lägen fick undertecknad men deras målvakt kom bra emot och backlinjen spelade på gränsen till det dolda. Eller vad det nu heter. Vi spelade på säkerhet... ja, nå Chrisse, som för dagen hade knallblåa strumpor, kände det ständigt återkommande suget av jalla jalla i egen box. Det slutade lyckligt även den här gången.

En av planens giganter, vilket redan framkommer i rubriken, var Rufus. Den skalliga skallen fanns överallt. Många och fina var nickskarvarna. Alla och envar kämpade bra och föredömligt. Feelisen var bättre än i förra matchen. Even so, ber jag att var och en tänker över sin egen spelstil och sin egen förmåga till munhuggning. Eller som vi sa i palavern efter matchen: håll ihop kollektivet så behövs inga bakifrån sparkar.

Eftersom ni ändå vill veta kommer här några statistikplock. Kenneth tog ensam ledningen i gula kort ligan. Vide var den 75e människan i världen att göra mål för FC. Pale tog sitt tredje röda kort i karriären vilket renderar i en tredje plats i utvisningsligan. I målligan är den gode Talle bara ett enda futtigt mål ifrån nionde plats och den legendariska Kai Spoofs skalp.

Glad sommar. Nästa match är hyfsat oviktig men spelas ändå, den 30.7. Kom i tid era homon.