Ryggbastu på Bollis

Bild för Benjamin Laustiola

Under den fem minuter långa tågresan från Åggelby till Böle lade jag upp taktiken inför kvällens drabbning mot serieledaren. Det kunde inte bli fråga om något annat än det som Drillo och hans mannar charmade världen med på nittiotalet: 4-5-1.

 Mussutusta. Mussutusta mussutusta och mera mussutusta.

FCFC–CLE 0–7 (0–3)

Varningar: Pädä, Kenneth, Rufus, Nicke

Som av Jockes bilder framgår började det bra. Vi hade mittbörjan och första passningen gick till en egen spelare och dessutom kom vi över halva plan. Där tog sedan glädjeämnena slut.

Spanjorerna tog över från början och vi fick slå ifrån oss så gott vi kunde. Vår fyrafemetta såg helt bra ut och nollnoll höll sig en god stund. En stolpträff hade de, men annars var det inte så mycket att berätta för de spanska barnbarnen. Att inte heller våra barnbarn får någo storyn från den här matchen har inte med saken att göra.

För att göra ett långt lidande lite kortare: Spanjorerna var bättre i allt. De var snabba, de rörde sig, de spelade hårt och passligt fult. De ägde matchen från början till slut. Första målet kom på en ytterst tveksam straff. Andra var solklar offside och tredje kom efter en dålig bakåtpassning. 

Den enda intressanta begivenheten i första halvlek var Pädäs gula lapp och domarens palaver med kaptenerna.

De pressade och stressade oss hela tiden och när vi hade bollen vågade vi inte vara kreativa, utan slog iväg den lite hit och dit. Därför gick inte passningarna fram och därför kom vi inte framåt i banan. Därför är det helt onödigt att prata om att vi saknar gubbar i boxen och inlägg när vi inte ens var i närheten av boxen. 

I andra halvleken fick spanjorerna fortsätta som de ville. Dessutom fick de hjälp av en domare som, precis som spanjorerna hade blå skjorta. Han hade också blå glasögon och med största sannolikhet blå pitt.

Wilhelm knockades på mittplanen, domaren reagerade inte och CLE rann igenom och gjorde mål. Femte var ett olyckligt självmål av Oscar. Inlägget tog på honom och sen tog det Morris på säng. Sjätte kom på frispark. Morris spottade ut skottet och fann sig vara omringad av blåa spelare som lugnt kunde ta hand om returen. Inte en rödsvart försvarare så långt ögat kunde se.

Sjunde och sista struten kom igen på en tveksam straff. Efter det snackade Nicke till sig ett rött kort som egentligen var ett gult kort och så tog matchen slut. Gudskelov.

  • Som konstaterat så var CLE bra. Det bästa lag vi mött på flera år. Men tråkigt nog var vi ganska dåliga. Kenneth och Wilhelm slet föredömligt. Peppe, Oscar, Oli och nya Alex gjorde vad de kunde. Johannes utmanade några gånger. Pädä och Chrisse höll tätt på högra sidan och Tommy kämpade. 

Men men... så då allt det andra. Humöret och andan. Jag tänker nu vara snäll och inte nämna några namn för jag antar att de det gäller vet om det själv och bättrar i framtiden.

Att Talle höll humöret var en överraskning. En eloge till sydkoreanen Petteri som hela tiden tyckte att fotis är roligt.

Så här mycket stryk har vi nog inte fått sedan HJK junnuna spöade oss 10-1. Men som sagt, så här bra motståndare har vi inte heller haft på flera år. Synd att vi saknade några viktiga spelare (tänker framförallt på mej själv) och att vi dessutom inte spelade någo vidare. Ändå höll grupperingen hyfsat för det mesta och vi kommer att lite modifiera vår normala 4-4-2 eftersom den är gammalmodig, och det är ju inte vi.

Nåja, det var det. Ingen stor humor den här gången, men det gav inte riktigt den här matchen orsak till.

Nu när vi blev så här utspelade är nästa match extremt fittit viktig. Dessutom är den fittit snart. Strikers/Bertil–FCFC 19.6 kl 18 på gruset i Stapelstaden. Välkommen!

B.