Se on siinä eikä serkkutytön pers...ä

Bild för Tom Nyström

 Allt är fotisskornas fel. Välineurheilija Ring analyserar matchen. Monolog i flerljud.

FCFC–Zoom 0–1 (0–0)

Okej let's face it. Ingen Effceare gjorde mål på Bollis. 

Se on siinä och lite ehh… till. Så kan man väl sammanfatta säsongen 2012 för Effces del. Fast sammanfattningarna görs förstås först på säsongavslutningen. Be there!

Upp och ner, ner och upp. Tisdagens thriller påminde egentligen om hela säsongen. Bra och lite mindre bra, varvades med hjärnsläpp och bra. Men nu till matchen.

Återigen bjöd staden på utmärkt väder och utmärkt underlag, skönt att delvis slippa de hårda potisåkrarna, tycker en målvakt åtminstone. Nackdelen med konstgräs är förstås att det är ett tungt underlag, vilket säkert förklarar varför vi tröttnat i så många matcher. Kondisen kan det ju inte bero på, inte med den här träningsmängden.

Innan matchen beslöt vi oss för att spela rent och med respect, resten missade jag där jag värmde upp med min målvaktstränare, 4:de generationens effceare (i teorin åtminstone möjligt). Det lilla jag såg av matchen (70 min), stämde det rätt väl. Feelisen var också ganska bra, delar av matchen. Mot slutet började Ennolin gå upp i varv, irriterad över att vår fjärde passning (eller tredje) alltid gick till motståndaren. Rätt hade han ju, Dennolinen, mycket upp o ner fick han dessutom jobba på sin kant. På andra backen skötte sig Ungolin med heder, rentav rutinerat. Mittbackarna Heikki och Vemdetnusenvar (jag tror att åtminstone Vicke spelade där i långa stunder) skötte sig bra. Vicke jobbade och slet för 2 (eller 3 effceare) hela matchen igenom, men är man typ skådis o spelar mot typ skådisar så är det inte vilken match som helst.

 Peppe får fram en passning till Vicke som kavlar upp ärmarna. En bildtext säger så himla mycket.

Heikki var bombsäker som stopper (trots att vi inte har en sådan i vår backlinje) och rensade undan allt som kom. T.o.m. motståndaren. Tyvärr tyckte domaren, som annars hade bra koll på matchen, att så bör man inte göra och dömde en tveksam straff. Det var bara alltså domslutet som var tveksamt, själva straffen var hur klar som helst. Målnys var bra med på högra nedre hörnet, synd bara att bollen gick upp till vänster. 1-0 och deras egentligen enda chans. Senare fick Zoom ett par chanser till, men det berodde enbart på att vi lyft vårt spel.

Zoom var inte ett lag som imponerade med sitt spel. Tempot hölls lågt, ca lika lågt som vårt, och långa stunder ägde vi spelet. Bollkontrollen tycks under de senaste matcherna blivit bättre, för nu lyckades vi t.o.m. ta emot och dämpa bollen, de gånger passningarna kom fram. Synd bara att vi alltid vid ca 4:de passningen försökte på en lång och svår stickare i äkta engelsk stil, eller motsvarande, och därmed gav bollen till motståndarna.

Som i så många andra matcher, var det i de fasta situationerna vi kom nära, rentav riktigt nära ett par gånger. Positivt var att det inte var samma spelare som i förra matchen, som inte hittade rätt alltså. Bästa chansen i första halvlek stod väl Ringvägen för, som från öppet läge beslöt sig för att skjuta en kanon via ribban. Nå, det lyckades inte riktigt…

1-0 i paus var inte rättvist, men det är livet inte alltid heller så se siitä. Mittfältet med Tommy och Peppe jobbade hårt, fick bollen bra upp över mittlinjen, men längre än så blev det inte just. Zooms backlinje var kanske inte den bästa och snabbaste jag sett, tillräckligt med spring hade dom i alla fall för att förhindra mål.

I andra halvlek fortsatte vi äga bollen, ja i dom där fyra passningarna. Sedan lät vi motståndarna jobba upp sig en bit med bollen, innan vi tog den tillbaka. Hmm, jag är rätt så säker på att det inte var vad vi snackade om i pausen, men vad vet jag. Jag höll mig varm i målet. Typ.

 Bergspredikan, business as usual.

 

Coach B tyckte efter matchen att vi stundvis spelade riktigt bra i andra halvlek, som ett lag. Visst gjorde vi det. Dhrakmakrisse och Gammalolin jobbade bra på sitt håll med att försöka bygga upp spelet. Alltid hittade inte bollen egen spelare, men Eurokrisen hittade Morris några gånger. Det var igen via de fasta situationerna vi kom närmast, förutom ett fint skott av Vicke. Målisen parerade med nöd och näppe (inte Nappe, för han var inte med). Bollen smällde i ribban, stolpen, målisen, motståndaren, egna spelarna och vad vet jag. In gick den i vart fall inte. Ruiffeli, Benno o JR slet på topp, men de gånger de fick bollen var den ganska hastigt borta igen. Ruf hade ett par fina targetplayer passningar.

Vi försökte ända till det bittra slutet, också om det började gå lite trögare till sist. Man kan kanske säga att vi småningom lekte rommen av oss, utan ynglande den här gången.

Chanser hade vi i hela matcher betydligt fler än dom, men så här är det ibland. Till matchens lirare utnämner jag andra generationens Effceare, Vicke, som orkade jobba hela matchen igenom både uppe och nere. Skådisjobbet måtte vara säkrat de närmaste åren.

Det blev ändå en match som inte lämnade alltför dålig eftersmak och visst, vi hade redan säkrat vår plats i division sex. Som alla vet är sex aldrig fel. Ja eller nästan aldrig.

Det intressantaste på plan hände faktiskt vid bänken innan matchen. Taul hängde journalisten från stora H ut på tork: ”Såndäna e alla Husis journalister. Ni säger att ni citerar källor, och så citerar ni dem fel!”

Amen to that.

PS. Nästa match är både f-tgt viktig och snart. DS

Kommentarer

Bild för Joachim Ring

om man gör mål så skall det vara snyggt och inga säkra placeringar mitt i målet..... Våger man int försöka så kan man inget vinna......... och fast man försöker så vinner man ändå int....