Tre poäng skulle ha varit kiva

Bild för Tommy Pohjola

Så nära full pott igen men blåmärken och skrubbsår är världens tack. Och en poäng, den var ändå välförtjänt och på alla sätt blodröd.

 Grrrreat. Koreografin och utstyrelsen och humöret var i alla fall nästan lika för hela laget.

FCFC – PETO 1-1 (1-0)
Mål: Morris. Varning: Tommy, Nicke, Chrisse

Efter förra veckans risbastu (0–13) var det av förståeliga skäl låg profil som gällde i några dagar. Det gräts och ojades och vojades något fruktansvärt i olika kanaler. Också faxen gick het då transferfönstret var öppet. Men sedan dök alla bekanta lallare upp lagom till kick off i legendariska Lassas. Match igen. Same procedure as … öööh NOT the last time.

 Ordergivning. I det här skedet är det alltid några som kisir i byxan. 

Uppvärmningen bestod av tubik och allehanda förklaringar som gällde olika svårigheter att ta sig hit eller dit. En dag blir det en bok av allt. En faxbok. Dessutom trasade Tommy sönder Coachens fot. Foten svall upp som en ballong men T. fick ändå ingå i startelvan. Foten har nu tröngats och en mindre fraktur har konstaterats. Strongt av Beni att spela med den värkande lemmen.

Årtiondets förmodligen viktigaste matchpalaver krävde koncentration och putsade öron. Trots tydliga anvisningar var vi många som petade i vaxet och tog bilder av gudarna vet vad. Pädäs strumpor till exempel. Hår i näsan. Blommor. Taktiken var briljant i sin enkelhet. Här skulle parkeras en buss i försvarszon. Rädda det som ännu räddas kan, typ. Så det blev det alltid intressanta upplägget Ruffe i mål-4-5-1 och stränga ukaser om att ligga lågt i banan när motståndaren har bollen. Enär endast 43 procent av Mannchsaft verkligen lyssnade och ännu färre verkligen begrep något av det som sades var det så gott som omöjligt för Masa och Pera i publiken att skönja konturerna av koreografin när matchen sedan sparkades i gång.

Masa, ja. Här stannar vi för ett ögonblick.

Masa och Pera satt på avbytarbänken och tullade på kaljaburkar när FCFC anlände. Go’a gubbar. Masa berättade att han är den enda som någonsin lyckats med att tjonga iväg en straffspark så att det blev inkast för motståndaren. Let’s all take a moment, shall we… Pera intygade dock att den här festliga anekdoten är sann eli mikäs siinä. Hatten av.

Första kvarten var nästan total FC-dominans när avstånden mellan spelarna hölls på godartade tumörers nivå. PETO hade svårt att hitta luckor. Andra vägen var det enklare. Innan Morris fullträff genomfördes flera semifarliga kontringar. 1–0 kom på en genomskärare av Oliver. Den gode Morgan rundade några käglor och så var det bara målisen kvar. Det är lite osäkert om Morris stängde ögonen och pangade i väg bollen eller om han placerade den i nätmaskorna så hisnande planenligt som det på avstånd såg ut? Hur som helst en välförtjänt ledning.

 Ungefär så här ska det gå till. Fyra som springer och resten ser på. Aijo, domaren också.

Tyvärr så blev PETO bara lite skärrade av utvecklingen så det gällde att orka löpa till pausvisslingen. Lättare sagt än gjort när kvicksilvret rusade mot 26 grader.

Paussnacket var imponerande med tanke på alla förestående hjärtinfarkter pga värmen. Många upplevde 140 BPM i liggande ställning. Vattenflaskorna fylldes med svett. Noterades att PETO bytte målvakt. Orsak okänd men i princip fittit siisti.

  Vichyfabriken, som Pådä uttrycker det. Ihme hikinen äijä. FOTO: Petteri Behm

På topp fick Komorakis och Jocke fria fötter att agera målspruta. Många behjärtansvärda försök där. Coola bollmottagningar och skott på mål. Såndär bra aggressivitet. Efter spelade cirka 45 minuter började tröttheten ta över och Effcee drabbades av många kortslutningar. Det var med tur mer än med skicklighet som några farligheter framför Ruffe kunde klaras upp. Men sen klev Mr. Ring in på banan igen. Han tog ned en långboll som Oliver skickat i väg, vände sig lugnt som en sömnig knarkare och placerade kulan i ylämum… RIBBAN! Perkele också. Bollen gick sen ut i buskarna. I en annan situation där bollen också sparkades in i buskarna var Chrisse där och vispade som en elvisp. Komorakis kom nästan undan med ett inkast från kortsidan. Bra show, bra show.

Efter 55 minuter blev det riktigt tungt i FC-lägret. Benen var som bly och tanken grötig som en algmatta. Mikään ei liikkunut. Utom motståndaren, då. Och som så många gånger tidigare spelades Same old song and dance. Drömmen om tre poäng grusades alldeles i slutminuterna då en lyckligt lottad PETO-karl knoppade bollen i buren bakom Ruffe. Hirvee härdelli ja mååli, ei voi mittä. Jocke fick ytterligare en kalaschans att trycka bollen i mål. Allt som behövdes var ett skosnöre som snuddar bollen men sidu nej. Inte den här aftonen. Men det såg snyggt och hungrigt ut när karln rusade på inlägget. Snyggt är också viktigt.

 Titta mamma!

Efteråt konstaterades att kollektivet trots tappade poäng hade ryckt sig i nackskarven och att det var många foliehattar som presterade individuellt bra. Gunnar till exempel. Fast själv ansåg Gunnerman  att ingenting lyckades. Sådär är det med alla stora konstnärer. Morris flög fram och kämpade så blodet sprutade och bildligt talat gjorde nog alla det. Biblisk nivå. Unge herr Oskar ska ha extra eloge för kämpatakterna och det att han över huvud taget ids komma och a) lyssna på stans daijogaste juttur och b) står ut med lagets ehh hm långsamma utveckling. Alla pengarna ska skickas till Oskar.

Btw. Frakturen som Coach B. drabbades av på uppvärmningen – den är ”inget som inte lite burana, kaffe och tubik fixar”, enligt sjukstugans personal. 

FCFC är fortfarande nästsist i tabellen i anrika division 6, värstingzon 1. Men laget flåsar Zoom i nacken och kan fortfarande rädda serieplatsen med några tre poängare. Nästa fittit viktiga chans är redan nästa vecka (fittit snart alltså) mot FC POHU. Matchen spelas på Pyrkkäs nya konstgräs på Drumsö, må 18.8 kl 19.15. Anmälningar på Nimenhuuto!