Våren kom och FC vaknade

Bild för Paul Olin

FC Footballclubs fjärde årtionde inleddes som de tidigare årtiondena och som FC brukar pläga inleda en säsong. Med dramatik, heta känslor, usel fotboll och småningom bättre och till slut riktigt bra fotboll.

 Det gick ju bra det här, pojkar! nyt kaljalle.

PK-50 - FC 4-0, FC - HIFK50 0-0, Kullervo - FC 0-1 Mål: Simon, FC- Dicken 0-0 Varning: Taul, FC - HIFK35 1-0 Mål: Pädä

I år spelar vi i sjuan, vår GM heter Taul och vår kapitän Tommy. Men innan divisionsfotisen hägrar inledde vi säsongen med HIFKs klassiska gentlemannaturnering på liten plan med sex + målvakt.

Gentlemännen från FC kom helt oförberedda och nyvakna till matchen på fredag där vi mötte fjolårets turneringssegrare, PK-50. De körde avspark, rundade ett stillastående mittfält, ett stillastående försvar och pangade bollen i mål på en helt stillastående och förvånad Rufus. Sedan bytte Ruffe pyjamasen till målvaktsdräkt, men inte blev det mycket bättre. Ett mål strax på det efter ny försvarsmiss och det började bli sura miner. Folk gick i byte ackompanjerade av hårda svordomar och klanen Olin låg i ett smärre inbördeskrig. Att förstå sig på hur man skall spela på liten plan är svårt för oss, har alltid varit. Antingen var avstånden mellan gubbarna för långa eller för korta, aldrig optimala. 3-0 var snart ett faktum, efter att Ruffe fastnade med dobbarna i konstgräset och blev rundad.

 Säsongens första matchpalaver. Ja sen kyllä huomaa!

Det mesta sket sig. Micha stretade på bra som mittback, men framåt hade vi ingenting. Småningom jobbade vi oss in i matchen och slutsiffrorna skrevs ”endast” 4-0.

Sedan gick vi sura hem och GM gick på pilsner med Gunner och Petteri. Där efterlystes lite fotbollsteori i vårt lag. Sic. Dessutom fastnade allt på band. Se här, och lyssna, GM:s respons på slutet:

Anyway. Nästa dag sken solen och med våren vaknade de gamla raggiga gubbarna och även den unga gasellen. Vi hade fyra matcher i rad, vi förlorade inte en enda och släppte inte under lördagen in ett enda mål. Med härförare Vahanen i spetsen spelade vi stundtals riktigt vettigt, var rätt täta bakåt och skapade endel saker framåt.

Mot HIFK:s femtioåringar sökte vi ännu spelet och måste ännu lite gräla med varandra. Men vi höll nollan och tog vår första poäng. Baklåset von Wendt-Pohjola spelade med pondus.

Mot Kullervo var maskinen sedan varm och vi började skapa chanser och spelade vår bästa match dittills. Nestor Olin passade, Simon (inte Huldén utan Gunners vän) tog ett steg förbi en motståndare och pangade bollen ner i hörnet.

Vårt första mål var ett faktum och det blev också matchens enda. Ho vet om den fina karma som skapades under den matchen hade att göra med att en viss fd GM smög sig in och inspekterade med sin kritiska blick. Kul att du var där, Big B!

Sedan kom den svåra matchen mot Dicken. Vi har mött dem förr och måste kanske möta dem igen. Förhoppnings icke dock. Som vanligt med sådana lag

sänkte vi oss ner på deras nivå. Det tempo vi byggt upp tidigare sjönk och förvisso skapade vi otaliga chanser, men dagens hjälte blev goalie. Tyvärr inte vår utan Pätkä som tog allt. Både Gunnars hårda skott och hans fina nick.

Redan i början av matchen fick Talle hjärnsläpp, fällde en Dickie i deras egen målgård, tog gult och blev kallad ”jävla pisshuvud” av en annan Dick. Och efter det var det gnäll och fula trix etc hela vägen.

Vi försökte ännu på slutet ge ett mål åt dem på silverbricka, men de var inte kapabla att göra mål på det. Kunnandet räckte inte till. 0-0 efter en skitmatch.

Vi blev trea av fem i vår zon och i placeringsmatchen mot HIFK35 höjde vi nivån märkbart och spelade vår bästa match i turneringen. Alla slet och rev så mycket de orkade, fast orken egentligen var slut. 0-0 skulle ha varit ett rättvist resultat här, men FC ville mer och en minut före slusignalen fick vi frispark. Den förvalatade den smarte Ennolin väl. Sonen Oscar gick åt sidan, drog en motståndare med sig, Nicke ändrade sig i sista stund och sköt i stället rakt in mot mål, in i muren och folkmyllret, Jocke screenade målvakten och i efterddyningarna tofflade ingen annan än Pädä in den. Segeryra och en förtjänstfull femte plats i årets turnering.

Förra årets final upprepades, Kiffen-PK50, men nu med nya vinnare: de stolta, svartklädda från Kronohagen.

Sedan var vi glada, gick på krog, GM i shorts eftersom Riku stal sandbyxorna. Bring  ́em back, man! Sedan gick vi hem för att grunna teori.

Bra jobbat, gubbs. Om en vecka spelar vi vår första seriematch i Gårdsbacka.

Hittills har vi en handfull som har betalat medlemsavgiften. Ni andra, GÖR DET NU! Och anmäl er in eller ut till matchen, vi har sex in, två ut och femton som inte vet vad de vill. Ta er i kragen. Kom i tid till matchen, minst en halvtimme innan, taggade. Sedan cashar vi in. Blir kul. Ännu en säsong har inletts. FC forever!

Taul Olin, GM