Vunnen poäng i stekheta östern

Bild för Paul Olin

Beni klämmer i väg en hörna, domaren spanar in damerna. Sådan är arbetsfördelningen i fotbollens korpdivisioner. Foto: Jocke Ring

AC Balls–FC FC 1–1 (1–0) 

FCFC:s mål: Peppe

När Effcee möter lag som ligger lägre ner i serietabellen brukar det bli svårt. Det är en gammal tradition. Så också denna gång när seriejumbon stod för motståndet på Gårdsbacka konstgräs.

Som vanligt pratade vi om detta innan match, lade upp strategier, mediterade, kontemplerade, leviterade, masserade varandra, oljade våra balls (inte motståndarnas) etc, men likväl var vi där i träsket igen. Nå, fastän matchen var medioker och vårt spel det i högsta grad var det ändå inte det största frustrationsobjektet. Den dåliga koncentrationen i början av matchen berodde också på den usla disciplinen i laget innan match. Tio mannar kunde vi ställa upp när domaren blåste för start. Flera var killarna vars jobbkeikka farit åt reven, som farit till fel plan, vars chef gett dem uppsträckning eller som hade gått och plockat svamp eller av annan orsak inte kom i tid. Försök jobba på detta i fortsättningen var lagledningens magsura förslag.

Så det mesta av första halvlek hade Balls. Visst pressade vi också stundtals, men allmänt sett var det trögt, det var för stora mellanrum mellan mittfält och försvar, kanterna läckte särskilt och ytterbackarna Chrisse och nyinkallade Vicke fick slita på flera tomter. Vicke Idman var för övrigt ett trevligt och piggt nytt inslag i FC. Tack för det.

Hett var det, det konstiga gräset för högt och kondisen lite på slagsidan för våra tappra gossar. Bollen fastnade i fötterna. Bland annat undertecknad chockade inte alls denna gång med något annat än osynligt och medelmåttigt spel. De fasta situationerna är vi dock nästan alltid bra på och i första halvlek hade vi två fina hörnor efter varandra, som Oli och Nicke knappt missade att lägga i buren.

FCFC:s bortatröja är blåsvart. Anrikt och förbluffande.

AC Balls förvaltade däremot vår grova försvarsmiss och trots Vickes heroiska rusch för att rädda kaverins miss kunde Balls välförtjänt gå i ledning innan paus.
Efter paus fick vi både Morris och Jara på plats och vårt spel blev också ett snäppe bättre, mera fan anamma över det helt enkelt. Det gav också till slut utdelning. Oli gav en kalaspassning åt Bodi, som fälldes strax utanför målgården, lade frisparken själv, den pompade ut till Peppe som med en hårt placerad kula in i benhögen i nedre vänstra hörnet öppnade sitt målkonto i FC. Men så har han ju tränat med en päivän korkein per match hittills. Benis screening och hopp vid målskottet var också kalas!

Sedan var det inte så mycket mer nämnvärt för vår del. Balls hade mera av spelet mot slutet, vi haltade och flåsade mest och får nog kalla detta en vunnen poäng. Bra så. Balls spelade sannolikt på sin toppnivå, ungefär som vi brukar mot lag som är klart bättre än vi. Men i de två sista matcherna får vi nog höja nivån rejält om vi inte skall gå tomhänta därifrån. Och det skall vi väl inte? Och till vår tröst måste ju sägas att skulle vi ha lite mera bredd och vår ykköskentällinen på plan, så skulle det nog inte vara så här tungt.

Men alltid kan man selittä.

Sex poäng i de två sista matcherna, så når vi över tjugo poäng i år. Det är en magnifik prestation av ett lag med vår medelålder i division sex.

- Tror Taul, 50+