Deja Vu i Tali

Ojnej! Det var så nära! Paul "Taul" Olin steg fram som en Man och sköt en straff.

FCFC – Ares-86  5-4 eft. str. (1-1, 0-0)

Mål: Beni Laustiola (str.), Varning: Riku Pakarinen
Strafftävlingen: Anton-mål, Pale-miss, Tommy-mål, Nappe-mål, Kenneth-mål

Outgrundliga äro FC:s vägar.

Eftersom den eviga drömmen om gruppspel i Champions League löper risk att förbli evig, ansågs det allmänt bland FC:s delegater på Mannerheimvägen 18 att man som tröst skulle delta i Viking Line Cupens kvalomgång. Sagt och gjort. Kvalmatchen spelades på Talis konstgräs mot Ares-86, långväga gäster från Hyvinge.

Efter att ha fått glädjas över en stor ring (inte Jocke då) och många bytesspelare denna säsong, sinade manskapsförråden så till den grad att extra förstärkningar inkallades. Hyvingekillarna gjorde sitt bästa för att se proffsiga ut i uppvärmningen. Alltid nånting.

Med en bytesspelare och Nysä i mål började matchen. Redan de första minuterna visade att vi i regel möter hårdare motstånd i våran egen serie. Vi hade full koll på allt. Lite lånade vi bollen åt gästerna så att de fick försöka bygga upp något, men ingen av dem lär ska ha något att berätta för barnbarnen, sen när och om de får sådana.

De flesta lagdelarna var omkomponerade. Vårt mittlås sköttes galant av Kenneth och hans brorson, Anton, knappt torr bakom öronen. Inga problem. Som ny högerback hade vi Pikkis som sparkade på allt och alla. Men med den äran. Nicke, kapten för dagen, spelade på egen plats. Till Talles bestörtning blev han förflyttad till den högra sidan eftersom RaijarRiku tog sin plats på den vänstra. Vilket alltså betydde att allt skrik och ben-mot-ben metoden fanns på flankerna. I mitten jobbade M18 representanten med sådan frenesi att glansen från de blonderade lockarna syntes ända till parkeringsplatsen intill. Detta var ett antagande, inte att förväxlas med fakta. Som samarbetspartner hade han Nappe så där fanns det ju springkraft om man säger så. Och varför skulle man inte säga så? I anfallet hade vi sen en annan Ring, en Andy och jag. Mej heter det.

Ett par intressanta anfallshelheter kunde vi bjuda på, men ack om vi kunnat höja pressen lite mera och orkat röra oss lite mera så hade vi satt punkt för det hela redan i första halvlek. En halvlek som för övrigt bara var trettio minuter lång. Precis som den andra. Deras försvar var nämmeligen inte det bästa och säkraste och efter sjabbel av dem kom jag också igenom men överraskades av målvaktens passivitet och skottet smet millimetern förbi. Nappe spelade fram Talle som var flera meter offside och den ljusblåklädde skallige lilla mannen med visselpipa visslade i sin visselpipa som han i det läget hade i munnen. Domarn var för övrigt en av de bättre den här säsongen. Hans största miss var väl att inte ge Taul den gula lappen han så enträget bad om. Men helt korrekt fick Riku en för sin jalkapohja edellä tackling. Föreslår på fullaste allvar att vi struntar i att sparka en spelare som inte haft bollen på en halvtimme. I synnerhet när nämnda herrar inte är sena att pipa högt om de själva får sig en kyss. Vi är väl inga lesbon heller? (Helt och hållet osaklig kommentar långt utanför periferin).

En hörna och en frispark som ledde till semifarliga inlägg. Och så en epäsuora från 16 meter som tyvärr misslyckades. Sånt händer. I paus alltså nollnoll utan nån hätä eller hätä.

I andra halvek hade vi motvind vilket motståndarna utnyttjade. Vi sjönk lite lågt och lät dom ta kommandot. Men vad tiden led så lyftes tyngdpunkten uppåt. Tungt var det, men det var ett kämpande FC med en positiv anda som gjorde sitt bästa för att kvala in i den sägenomspunna Viking Line cupen. Hårt jobb belönas, skulle det visa sig. När det återstod sju minuter av matchen fick deras anfallare en praktträff och bollen seglade i mål över vår hoppande Nys. När resultatet klarnat för målNys föredrog han av någon anledning att på bästa strutsmanér gräva ner huvudet i konstgräset. I den ställningen förblev han för återstoden av matchen.

Men FC brukar ju komma igen, som vi vet. Minst med ett par års mellanrum.

Ett par minuter fick Hyvinge njuta av sin ledning innan Riku the rabbit sprang på en halvlös boll. Han fjuttade den framåt, fick en spark i bröstet, gjorde världsrekord i både längd- och höjdhopp samtidigt och tjutet som steg från den nästan femtioåriga mannens lungor skulle ha gjort Bianca Castafiore grön av avund. På dessa premisser hade domarn bara ett alternativ. Straff.

Undertecknad tog sitt ansvar, stegade fram, stegade bak, stegade fram och bollen i högra nedre. Trots att målvakten slängde sig i sin fulla bredd var han inte nära. Inte särskilt i alla fall. 1-1 vid fulltid. Vilket betydde strafftävling rakt av. Tränarn meddelade att alla som vill får skjuta och glädjande många händer sträcktes i luften.

No niin, mitäs fiddua me nyt tehdään? Paul "Taul" Olin konfererar med domaren.

Hyvinge började. Killen visade på flera kilometers avstånd vart han tänkte skjuta och Nysä hade ett rätt enkelt jobb att parera. Vår första straff sköt Anton, bombsäkert i högra hörnet. Nästa straff fick de in. Så var det Talles tur. Efteråt sa han att han sköt sin straff så bra han kunde. En meter över. Sen klämde Hyvinge sin straff i stolpen och vår följande skulle då Tommy skjuta. Sina vältränade bröstmuskler vände han åt ena hållet, sin irrande blick åt det andra, de blonderade tofsarna åt ett tredje, innan han lunkade fram och rullade bollen i mål förbi den perplexa målisen. Sen sköt deras målvakt i nättaket innan det blev Nappes tur. Nappe var den enda av våra skyttar som valde vänstra hörnet. Nå, nog gick den ju in där också. När deras sista skytt satte sin stod det klart att även Kenneths insats skulle behövas.

Medan Ken promenerade fram mot straffpunkten rullades bilder upp framför hans inre. En sen oktoberkväll 1998. Samma plan. Samma mål. Kval om att få stanna i femman. Efter en FC ledning med 3-0 i paus, stod det 3-3 vid fulltid. Straffar. Efter att fem skyttar från båda lagen skjutit stod det fortfarande lika. De missade och Kenneth gjorde som han gjorde nu fjorton år senare. Han stegade fram. Han sköt bollen i högra hörnet. Inte så väl placerat, men i mål. Precis som den där gången för fjorton år sen. Då var det ingen gräns på glädjeyran. Nu fanns det ett par kaverin som orkade gå fram och skaka Kennys hand. Vi betedde oss som om vi ägde Viking Line cupen. Nå, det kanske vi snart också gör.

 

- Big B.

Trötta karlar som knappt orkade fira efter segern mot Ares-86 från Hyvinge. Nästa cupmatch är sändagen den 8 juli. Speltid 2 x 45 minuter.

Kommentarer

Bild för Riku Pakarinen

No,no Beni kultajalka,

ei se nyt ihan noin mennyt, mut mä kestän sen, itse voisit pudottaa muutaman kilon niin saisit niitä byyrejä muutenkin ku toisten hankkimista rankuista.... suu käy ku suomikonepistooli

"tänne,tonne,älä riko,syötä,ei,alas,ylös,sivulle"

 

Tsemppiä BENI:::::::::::::::::::

Bild för Benjamin Laustiola

Nättiä Riku, kypsää. Kauden eka rankkari hankin itse ja mitä maalintekoon tulee mun ei tarvi enää todistaa kenellekään mitään.

Bild för Tommy Pohjola

Ni är som Majakka & Perävaunu! Och så kommer Komonen med Taul käsikynkkää. Goldilock dvs jag (för övrigt nätt omskriven i rapporten men jag förstod ju snabbt att det var bara för att jag förväntades stå mellan stolparna i kväll men sidu nej det är omöjligt så i övermorgon är vi tillbaka i normal adjektiv) och möjligen Nys har den fördelen att vi ingenting begriper, men han är ju inte med i dag så honom får man inte håna. Simon skulle fram till nyligen naturligtvis när som helst ha platsat i Clownernas egen startelva med oss andra men nu har han nyktrat till. Bodi, Nicke, Jocke, King Kenny och alla våra nyförvärv står för Tanken & Förnuftet i det här laget. Glömde jag någon? Ja just det, Ruffe. Men han är målvakt.

ps. På sjukstugan är man relativt fredad för smutskastning. Bara en idé.

FORZA FC