Det här glömmer vi!

Taul är för en gångs skull mållös. Ruffe kertoo miten kaikki tapahtui. Ja sekös naurattaa.

FCFC-Käpylän Sekunda 0–4 (0–3)

Varning: Simon, Kenneth

Bollis konstgräs bakom ishallen är farlig. Den här gången var det Andy som blev utburen, med trasigt knä. För övrigt var spelplanen fin (inte pelikirja) utan underlaget. Stor, lagom mjuk och utåt sluttande så regnvattnet rinner av. Härligt.

Heikki, hail Heikki, planens gigant, konstaterade efter matchen att vi borde ge tre enkla passningar innan vi får försöker anfalla. Själv insisterade H på att som understa man först dribbla tre motsåndare innan motsåndarens mittfält fick starta följande anfall. Vårt anfall och mittfält fick för det mesta slicka sig om fingrarna. FC hade nångång på 90-talet en devis om svensk (demokratisk, rättvisemärkt) fotboll. Det gick ut på att alla skulle få röra bollen. En variant är att låta alla spela målvakt, i Nysäs frånvaro. Turvis. En match. Annars kanske man lär sig. Det är hur roligt som helst, men svårt. Och kräver en massa mål. Också i motståndarmålet om vi ska ta poäng. Nåh, det viktiga var i alla fall att vårt roterande målvaktssystem fick sin fortsättning...

Den första kvarten verkade helt lovande. Inget särskilt att rapportera. Men efter den andra kvarten hade vi släppt tre strutar. Trots att fyrbackslinjen var helt sjukt bra. Ytorna, och målet, var helt enkelt för stora. Första målet sköt motsåndaren direkt på volley från ett inlägg. Inlägget och skottet var båda rena lyckoträffar. Andra baklängesmålet var lite pinsamt. En frispark strax utanför målområdet, fyrmannamuren välplacerad täckte framhörnet, målvakten resten. Lite olovligt bråttom blev det till det ganska lösa men välplacerade skottet, målis lyckades greppa bollen som seglade ner mot bortre stolpen, men fetma, styv rygg och total avsaknad av rutin, ledde till olovligt fummel, målis haka stötte till bollen som gled från fingrarna... Som järven, tre järvar de facto, var motståndarna på returen och lade enkelt in den.

Chrisse har besökt rustförrådet och apoteket. Nästa är puben. 

Tredje målet föregicks av en horribel utspark, direkt åt motståndaren, som efter ett par passningar enkelt lyfte in bollen över en något felplacerad målvakt

I paus kändes matchen ännu inte förlorad, för motståndaren var egentligen inte alls bättre. Men direkt i början av andra halvlek studsade bollen i vårt mål igen. Ett konstigt flipperanfall där bollen studsade än hit än dit, slutade med bollen i motsatt ända av målet än var den utspelade och slutpumpade målvakten redan låg och sprattlade.

Sedan hjälpte det inte mer, hur än Peppe et company kämpade på. Det ledde liksom ingen vart. Från målvaktsposition mellan stolparna såg man mest backlinjens agerande, helt imponerande insatser trots fyra baklängesmål, vilka delvis kan tillskrivas en orutinerad målvakt. Ids inte kommentera mittfält och anfall desto mer då jag inte såg så mycket av det från mellan stolparna men med noll mål framåt krävs det nog hujsiga insatser av målvakten för poäng...

Så mycket kan väl konstateras att Simon tog ett gult för handspel och Kenneth ett för munspel? Kanske. Men nu är det liksom EM och vi spelar igen på tisdag och björken har slutat blomma. Kom igen gubbar.

Till er tjänst,
- Rufus