Spelboken 2013

Detta är året före året. Nästa år firar FC 30-års jubileum. Då lönar det sig att vara med. Om man inte är med lönar det sig inte. Men det om nästa år, nu tillbaka till året före året.

Vi går nu in i en ny tidsperiod. Kalla det vad ni vill, jag kallar det generationsväxling. Förra säsongen såg flera unga friska män ljuset. FC ljuset. Detta i kombination med att flera äldre män snart inte ser alls gör att nu börjar vi köra in de unga. Nej, Nysä inte köra de unga, köra in. 

Detta och mycket annat betyder att det är slut på rättvisan då det gäller speltid och platser i öppningselvan. Jag kommer då det gäller spelplatser och speltid att prioritera och favorisera folk som inte ännu fyllt 40. Detta betyder att representanter för det äldre gardet får finna sig i att nöta bänken och allt som oftast börja på den också. För vår äldres del gäller det alltså att använda de spelminuter man får, till att visa att man ännu har något att ge och att man får någo till stånd på planen. På svenska: man måste alltså göra sig förtjänt av sin speltid. Detta gäller för all del alla, även de yngre, men faktum är att vi äldre får svårare och svårare att hänga med. Därför behövs nya bevis hela tiden. 

Sen önskar jag också att var och en kan idka lite självkritik. Om man där på planen inte får en siffra rätt, kom då självmant i byte. Förstör inte för hela laget om ni har en dålig dag.

För att detta ska fungera behöver vi en bytesbänk. Inte bara det, vi behöver folk på bänken också. För er som kan räkna ett plus ett blir svaret att aktivitetsnivån bör vara högre än tidigare. Oftast har vi haft bra med killar de två första matcherna, men eipä aikaakaan så har vi varit tvungna att kalla in extra förstärkningar. Förra året hände detta ofta. Därför har vi fått så bra koll på fd Ruisku spelare. Alltså: det att vi är många på pappret gör inte automatiskt att vi är många på planen. Där är vi ju alltid elva ifall ingen blir utvisad. Så om ni har bestämt er för att vara med i år, vilket ni har, innebär det också ett ansvar gentemot laget. I det ansvaret ingår att ni infinner er till matcherna. Även fast ni sku vara tvugna att nöta bänken. Efter flera decennier torde det inte vara oklart mera vad allt det innebär att spela i ett lag. I och med att vi inte tränar, så tar vår aktivitet inte särskilt mycket av er dyrbara tid. 

Trots att vi i år får klara oss utan Simeoni, Den Spanska Tjuren och Fysio-Jocke så har vi ju nya spelare, så vi är nog tillräckligt många. Nu när det finns nya killar som kanske i framtiden vill ha med sina kompisar, så minns detta: era kompisar måste kunna spela fotboll. Åtminstone litet. Det tycker jag är ett minimikrav för nya spelare. De behöver inte vara kivoga, men de måste veta att bollen är rund och att Chrisse finns i boxen.

nimenhuuto.com anmäler vi in eller out. Anmäler man out, lägger man också in en fittit bra orsak i pratbubblan. Man bör anmäla senast dagen före match. Om man inte gör det bär man en korg öl till bastukvällen. Om det händer mer än en gång betalar man tränarens helkväll på Soho. Så det så.

Sen till spelet they call soccer. Vi spelar 4-4-2. Av den anledningen att vi när vi försökt på annat har det inte lyckats speciellt bra. Fyrafyratvåan är enkel, klar och logisk. Något vi behöver. Jag slänger ändå iväg en utmaning.  Som reservtaktik finns redan i mitt bakhuvud Drillo Olsens version av 4-5-1. Vi går igenom det vid passligt tillfälle och sen ska vi vid behov kunna byta till det av bara farten. Eller i farten.

Några ord om vårt spel: gör inte sådant ni inte kan. Det som vi redan måste kunna är att slå 3-8 meters passningar åt egna killar. Välj det lättaste alternativet. Passa till den som är närmast. Flera av er (oss) försöker sig allt för ofta på allt för svåra passningar som ni inte behärskar och som därför hamnar hos motståndarna. Om vi nu sku råka ha bytesspelare på matcherna så borde vi också klara av att hålla ett någorlunda högt tempo.  Vi rör oss alltså utan boll. Då blir det lättare att passa rätt också. 

Ingen spelbok är hel och fullständig utan personliga påhopp. Har sparat det bästa till sist.

SuperKenny: aktivera dej. Stå inte utanför den inre kretsen. Pale, inget beröm av motståndarna. Ever. Och passningarna till egna, tack. Morris och Riku, tidtabellerna gäller även er. På plats en halvtimme före match. Infinner ni er två minuter före sitter ni på bänken. Länge. Då skiter jag i om Riku måste sticka i paus. Oscar: försök bli bättre än din pappa. Borde inte vara så svårt. Pädä: välkommen tillbaka. Dej går det bara inte att kritisera, hur gärna jag än sku vilja. Miki, alla resor till bibelbältet under säsongen är strängt förbjudna. Nysä: att flytta till Afrika mitt i säsongen är helt jes. Ruffe: du får flytta din mökkihöperö-säsong till efter säsongen. Tommy, skriv rapporterna så att vi läsare förstår ens tio procent. Janne, nyt kun sä pääset kärkeen, niin kärkkäreitä sitten ihan vitusti.

Slutordet i år går till Gunnar: vi har spelat i dessa serier i flera decennier. Alla vet vad de ska göra. Du varken får eller behöver säga åt alla hela tiden vad de ska göra. Gör du det kommer du att få kring öronen. Så håll tand för tunga = håll käften.

Vänligast,

- Beni